Trysunda är ett naturreservat och från gästhamnen leder stigar till sandstränder, klapperstensfält och annan vacker natur. Trysunda ligger längst ut i havsbandet i Höga Kusten, utanför Örnsköldsvik.

Berg och stenar på Trysunda
Istiden är mycket närvarande över allt, eller i alla fall spåren efter den. På en av många informativa skyltar som finns på ön läser vi oss till att mycket av stenarna och bergen vi ser härstammar från vulkanisk aktivitet. Vi kan verkligen ingenting om sten och geologi, men här på Trysunda väcks lusten att få veta mer.

Drömmar om vanadin och järn

Vid ett par tillfällen har man försökt få igång gruvdrift på ön, bland annat hoppades man på stora järnfyndigheter och under första världskriget gjordes försök att bryta vanadin. Man kan se spår av detta på flera ställen.

Bad och stränder

På ön finns många fina stränder av olika karaktär, både sten och sand. Det finns vindskydd för den som vill rasta och grillplatser som får användas då det inte är eldningsförbud.

Näckrosdammen

Följer man stigen in i skogen bakom fiskeläget mot en av de fina stränderna kommer man snart till en skylt som visar vägen till Näckrosdammen. Och även bad och strand lockar bör man inte missa denna! Men man måste vara försiktig och se sig för var man trampar. Här finns nämligen, förutom vita näckrosor också den växtätande blomman sileshår. Det är lätt att man råkar trampa på dem. Erik tog fantastiskt fina bilder här.

Växter på Trysunda

Man kan läsa sig till att Trysunda och de omgivande öarna har en rik flora, bland annat tack vare bergarten diabas. Och på våra promenader runt ön ser vi spännande växter överallt. Aldrig har vi till exempel sett så många linneor. För oss är kameran ett sätt att uppleva och ta in naturen så det blir en del krypande.

Är det björnfritt?

Jag gick en promenad för mig själv och hamnade i en vacker skog. Det var ganska oländigt och gick upp och ner. Men det var vackert. Lägg märke till de döda träden som ser ut som en liten familj på promenad. Och granen som bestämt sig för att bli en marktäckare. Mjukare mossa än vitmossa finns inte.

Jag såg ganska mycket älgspillning och plötsligt blev jag lite rädd för att jag skulle möta en älg. Men när jag försökte slå de tankarna ifrån mig och klampade vidare på små, nästan osynliga djurstigar fick syn på den här…

… kan det vara björnbajs? Kollade på mobilen efter genaste vägen tillbaka till fiskeläget och tog den med språng.