15 – 22 oktober

Det var en solig morgon som kastade loss från Loctudy för att segla till Ile de Groix. Vi fick gå för motor en del på grund av vindbrist. Delfiner dök upp även denna gång, men de kom aldrig riktigt nära.
Havet är en fascinerande plats. Det är aldrig sig likt från en dag till en annan. En stilla dag då vattnet ligger som en spegel så långt ögat når är det svårt att förstå att det kan gå många meter höga vågor och blåsa storm på samma ställe nästa dag. Biscayabukten är ökänd för sina vågor som bildas när hela Atlanten kommer in och möter land som grundar upp, som i en stor säck. Tidvattnet är kraftigt och strömmarna starka. Kanske är vi lite väl försiktiga som alltid inväntar lugnt väder men eftersom det bara är vi två ombord vill vi inte ta några risker.

Vi anlände till den lilla ön i högvatten och fick fin hjälp av hamnkaptenen.

Ile de Groix – charmig höstnjutning

Ile de Groix är en sockersöt liten ö med små byar, crêperier, bagerier och förstås fiskare med dagsfärsk fångst. Ön inbjuder till långa promenader och vill man så går det bra att hyra både bil och cykel. Det går färjor från Lorient på fastlandet ett par gånger om dagen och även sent på året var det en strid ström av besökare. Det var bra eftersom det betydde att butiker och restauranger höll öppet. Regionen vi nu kommit till heter Morbihan och erbjuder faktiskt en del skärgårdsliknande segling.

Varning för storm – barografen spår väder

En period med hårda vindar gjorde att vi blev kvar längre än planerat. Vid ett tillfälle hade vi storm och tog till och med ner biminin för att inte riskera att den skulle blåsa sönder. Men hamnen är relativt väl skyddad.

Vi har en barograf ombord. Det är en barometer som skriver en kurva över lufttryckets förändring. Äldre modeller brukar ha en liten pappersrulle och en skrivnål men numera finns det också digitala. På barografen kan man timme för timme se om lufttrycket stiger eller faller. Om lufttrycket förändras kraftigt på kort tid är det en säker indikation på att det kommer att bli blåsigt inom kort. Vi använder förstås också bra väder-appar för att ha koll på väder och vindar men det är också bra att ha för vana att kolla in barometern ett par gånger per dag.

Efter storm blir det lugnt

Vädret blev aldrig så farligt som vi befarat men det kändes bra att ligga i hamn. Som mest visade vindmätaren i masten på 48 knop, motsvarande 25 sekundmeter.
De tre bilderna här under visar tidvattenskillnaden, som fortfarande fascinerar oss. De som jobbar med att renovera kajkanten kan bara jobba några timmar per dag.

Enkelt att hyra bil

Vi hyrde bil en dag och åkte runt större delen av ön.
Här finns lokalt bryggeri, ett fint hembygdsmuseum och gott om restauranger. Ön var en gång mycket rik tack vare framgångsrikt tonfiskfiske och stadens kyrka pryds av en stor gyllene tonfisk. Idag är den huvudsakliga näringen, som på så många platser, turism.

Geologi – tänk om man kunde mer

Runt ön finns både fina sandstränder och mycket dramatiska klippstränder. Den norra kusten utgörs av klippor och den södra av sandstränder (man framhåller gärna att man har den enda konvexa stranden i Europa). Mellan dem finns områden med karga och mycket vassa klippstränder. Geologin skiljer sig från den som finns på fastlandet och anses vara så speciell att delar av ön är ett mineralnaturreservat sedan 1982. Jag skulle vilja lära mig mer om mineraler, vi stöter på så många spännande formationer utmed kusterna. Det finns gott om skyltar med information, tyvärr bara på franska.

Stränder och kalla bad

Vi avstod från bad i det 15 gradiga vattnet men vi såg fransmän bada från stränderna. Vi njuter av ljuset som är mycket vackert i oktober.

Kom gotländska vikingar hit?

Vår uppfattning är att människor i Bretagne och Normandie är stolta över sitt vikingaarv. Vikingar framställs inte som rövare och våldtäktsmän utan mer som ståtliga krigare och viktiga förfäder till dem som idag bor i området.

Ile de Groix ligger precis utmed den rutt som många vikingar tog när de skulle ta sig till fastlandet. Man vet till exempel att de härjade på ön år 920. På Ile de Groix finns resterna av en båtgrav från vikingatidenn. Den grävdes ur redan under början av 1900-talet. Det är inte mycket att se men de fragment man hittade finns utställda på det lilla museet.

I en bok om skeppsgraven, som finns att köpa i den lilla lokala turistbyrån, beskriver man bland annat något som kan ha varit en stävprydnad som man hittat fragment av. Enligt boken kan det ha varit en religiös symbol, kanske som ett öga, eller någon form av navigationshjälpmedel. Boken heter Les Viking de l’Île de Gròa av Gildas Kervingant.

På Gotland finns en bildsten som visar en av de mest detaljerade bilder av ett vikingaskepp som finns. Till vänster i bilden finns en stävprydnad i aktern. Det finns teorier som menar att det finns ett samband mellan denna sten och det gravfynd som gjorts på Ile de Groix. Om jag förstått saken rätt är båtgraven på Ile de Groix den enda man har hittat i Frankrike. Enligt en gängse bilden var det mest män från Norge och framför allt Danmark som tog sig ner till Frankrike, inte gutar eller svear. Men kanske är det inte så. Ingen kan förstås veta men man kan leka med tanken att det är just det skepp som avbildats på stenen på Gotland som sedan bränts på Ile de Groix.
Jag har hittat ett par sidor på svenska eller engelska som tar upp ämnet, det är inga forskarrapporter men fantasieggande läsning. Här och här

Dags att segla vidare – mot Vannes

När vi skulle lämna, efter att ha stannat betydligt längre än vi tänkt visade sig hamnkaptenen både mycket hjälpsam och generös. Vi fick inte betala för alla nätter vi legat och vi fick återigen bekräftat hur bra det är att dubbelkolla med de som vet. Enligt både Reeds Nautical Almanac, 2021 och boken Atlantic France, Imray, 2018, är det för grunt att gå in och ut ur hamnen i lågvatten. Men nu fick vi veta att det är muddrat så att det inte är några som helst problem för vårt djup på 2,10, oavsett tidvatten.