Pehr Kalm skriver om Hornborgs slott

Ur Pehr Kalms Västgöta och bohuslänska resa

Jag har tagit mig friheten att lägga till dubbla konsonanter där vi använder dem i modern svenska för att underlätta läsningen. I övrigt är grammatik och stavning orörda. /VIVEKA

SID 165 – 166

Resan fortsattes vidare med en körande vind tills vi kommo till det stället, der på et nog högt berg i fordna dagar stått, Hornborgs Slott; vi togo vår hamn strax nedanför berget, och gingo in uti Fiskarestugorna, som der voro, at få med oss någon karl, som vilte berätta oss beskaffenheten af detta Slott, eller som, tör hända, snarare endast varit en Skans.

Wi klängde oss up på berget på södra sidan, emellan en stor rämna eller klofva, som gick dit up. Orten var sådan: sjelfva berget, som detta så kallade Hornborgs Slott varit uppå, ligger tätt vid sjön, och är mot sjösidan hel brant, så at det går som en vägg uti sjön; det är ock mycket högt, och til peripherien nästan rundt: uppå berget äro på alla sidor upkastade jord eller mullvallar til 1 ½ famns höjd, samt tämligen tjocka; enkannerligen äro de högsta och tjockaste mullvallar mot landsidan.

Tecken til gamla murar kunde jag alldeles intet blifva här varse: tör hända, har de blifvit helt och hållne övertäckte med mull; inom desse mullvallar är mäst skarpa och släta berget, undantagandes, att på norra sidan, som ligger mot landsidan, är någon mullgrund, som tvifvels utan rasat ned från vallarna.

Inom vallarna och nästan midt på berget har en brunn varit, nämligen uti en djup göl i hårda berget, men nu med stenar mest igenkastad. Jag tog en stång, och frestade huru djupt jag kunde få den ned, och fann, at den på sidorna af brunn gick ned til en god famn, då hårda hälleberget tog emot; dock lärer den ännu varit något djupare, emedan en myckenhet af stenar lågo deri. Men en Fiskare, som bodde strax nedan för berget, tog något rundare til än jag; ty han berättade, at en man från Norrige kommit dit, och tagit af dem et dörje-rep, som var in mot 100de famnar långt, det han släpt ned uti brunnen; men skal aldrig kunnat räcka någon botten; derpå skal han ännu fäst 2ne långa stänger vid dörje-repet; men detta oaktadt skal han ändå ej hafva fådd någon botten; därföre tro gemene man, at denne brunnen skall vara bottenlös.

Omkring och öfver brunn var nu med starr och vass beväxt, samt något af Trifolium aquaticum[VL1] , (vattenklöver reds anm.) hvilket nu stod som bäst i blomma, emedan solsidan skymdes av berget; då en gick på detta gräset gungade det lika som en gått på en mosse.

På norra sidan om denne Skans in mot et litet styckeskott låg et annat berg, som var mycket högre än detta; jag frågade af Bonden, som bodde härvid, hvad han visste at berätta om det samma? Han svarade: de Svenske hade inne denne Skansen, och då den Danske kom, lade han sig först på et berg, som ligger på SSO. Sidan om Skansen, och begynte derifrån beskjuta den samma; men uträttade föga; derpå gick en käring, som trott sig tilförene lidit någon orätt af den Svenska Commendanten på detta så kallade Hornborgs Slott, til de Danske, och sade: Hvad fanen liggen J här och skjuten? härifrån kunnen J aldrig få in Skansen, om J än lågen här till mossan växte Eder på hufvudet; Nej gån och lägger Er på det der berget der borta, och då skolen J snart få in Skansen, varvid hon skal vist dem då det höga berget norr om Skansen, varom tilförene är nämnt, och nu kallas Norrmanna berg.

De Danske skola ännu legat qvare 2 dagar, men som de sågo, at de ingenting uträttade, lydde de käringens råd, och lade sig på det höga berget, hvarifrån de skolat begynt beskjuta Skansen med den lycka, at de fingo den in på tredje dagen.

De Svenske ville icke gifva sig, utan skolat fäktat desperat så länge, tills ej mer än en enda man var qvar, hvilken lindat sig uti et bolster, och kastat sig ned från berget i sjön, samt sålunda kommit öfver sundet och undan. På NO. sidan nedan för berget syntes åtskilliga högar, som menas vara grafvar, der de å ömse sidor slagne begravdes; vägen, der man gått up til skansen, har ock varit på samma sida. Fiskaregårdarna, som ligga der nedanför, kallas ännu i dag Slottet.

Om aftonen sent reste vi tillbaka til Fjällbacka.

Uppe på berget finns lämningarna av Hornborgs slott.

 [VL1]Menyanthes trifoliata L.vattenklöver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.