17 september 2021

The pictures are Copytight to Viveka Ljungström and Erik Eken and are not to be used without our permission.

2008 var jag på en av de finaste trädgårdsresor jag någonsin varit på. Det var med Maria Engbloms Rosebuds tours och vi reste i Normandie. Det var i mitten av september. Det var mitt första verkliga möte med hortensior i överflöd. Hela Normandie tycktes sväva på blå, vita och rosa moln av hortensia.

Jag har sedan dess velat återse de trädgårdar vi besökte och när vi och vår båt Embla nu ligger inblåsta i Dieppe i september 2021 hyr vi en bil och far till de två trädgårdar som ligger närmast. Eftersom både Erik och jag tycker om att fotografera och jag vet att framför allt Jardin Agapanthe är mycket fotogenisk ser jag fram emot att få visa den för honom.

Jardin Agapanthe är landskapsarkitekten Alexandre Thomas egen trädgård och han tycker om att beskriva den som sitt laboratorium där forskning ständigt pågår. I de drygt  9000 kvm finns inte en enda gräsmatta. Däremot finns här gångar som leder både steg och blick vidare och här finns vackra föremål och möbler som bjuder benen vila och låter ögat stanna till.

Alexandre beskriver trädgården som en labyrint av terrasser och väggar, vattendrag och dammar.

Formklippt i barr

Det är mycket formklippt, framför allt barrväxter, men det är samtidigt inbjudande svulstigt och lite vilt på sina ställen. Hela trädgården är täckt av ett lager sand som tillsammans med olika typer av marksten bildar gångar för vandraren.

Det överflöd av växter, möbler, fontäner, urnor och skulpturer som möter besökaren kändes helt nytt när jag var här 2008. Nu, 15 år senare, kanske tiden har hunnit i kapp trädgården lite grand, den är inte längre i framkant. Men den är fortfarande magnifik, välskött och välkomnande.

Exotiskt med härdiga växter

Le Jardin Agapanthe har, trots det mycket formklippta också en känsla av djungel över sig. Alexandre Thomas har själv beskrivit den som ett giftemål mellan klassisk trädgård och exotisk fantasi. Men växterna är inte exotiska i den meningen att de är tropiska utan de kommer ofta från nordligare klimat – barr, hortensior, buxbom, flox, höstanemoner och ormbunkar. Här finns också palmer, kottepalmer och bambu som kanske inte är härdiga i Sverige.

Nivåer skapar rymd

Alexander Thomas har jobbat med nivåer i hela trädgården och han har lagt ner mycket tid och pengar på att både gräva gropar och skapa höjder vilket gör att trädgården upplevs som mycket större än den är.

Stigar av sand, sten och vatten

Trädgårdens många gångar är anlagda och placerade på sätt som gör att man aldrig ser särskilt långt och känslan blir att man ständigt är på upptäcksfärd. Vi går länge och trädgården känns mycket större än den egentligen är. Vissa stigar är gjorda så att man faktiskt inte riktigt känner igen sig om man svänger in på den från ett motsatt håll än det man gick tidigare.

Blickfång

Varje stig leder till – och sedan från – en dramatisk scen, vackert iscensatt och så klokt uttänkt att den är vacker oavsett från vilket håll man närmar sig den. Det kan vara en urna, en liten terrass med stolar och bord, en pelare, en sten, ett litet vattendrag.

Vatten som rinner och står still

Tack var de nivåskillnader som Alexandre har skapat har han också kunnat anlägga vatten som rinner, porlar och står still. Vattnet spelar aldrig huvudrollen men finns nästa överallt.

Blommorna och bladen

Visst finns här blommor, men de spelar på intet sätt någon huvudroll. Istället är det blad och strukturer, i grönt, vitt och blodrött, som skapar dramatiken och upplevelsen av att vara i något mycket större än en själv. Båda gångerna jag besökt denna trädgård har jag tänkt på Alice i Underlandet. Att stöta på en kanin med ett fickur vore inte alls otänkbart.

För den som kommer till denna del av Normandie kan vi varmt rekommendera ett besök. Öppettider finns här.

Nu när jag tittar mer på trädgårdens hemsida ser jag att Alexandre Thomas också sjunger. Här finns en musikvideo inspelad i Jardin Agapanthe.