17 september 2021

Vi blir liggande i Dieppe ett par dagar i väntan på bättre väder. Vi passar på att hyra bil och tar oss bland annat till Saint-Valery-sur-Somme, den stad vi tänkt segla till tidigare i år, men där det visade sig att floden upp var för grund för oss.

Valery-sur-Somme är en gullig stad med charm, konstutställningar, uteserveringar och en liten söt rekonstruerad klosterträdgård. Vi rekommenderar verkligen ett besök och för den som har en något mindre djupgående båt än våra 2,10 tror vi att det kan bli en spännande färd uppför floden Somme.

Saint-Valery-sur-Somme har anor från långt innan den lilla galliska byn erövrades av Cesars legionärer under 50-talet före vår tideräkning. Under 700- och 800-talen plundrades byn och dess kloster vid ett flertal tillfällen av Vikingar. Wilhelm Erövraren samlade sin flotta inför slaget vid Hastings år 1066 och Jean-D’Arc hölls fängslad av engelsmännen år 1431 innan hon fördes till Rouen och brändes på bål. Den cell där hon ska ha hållits fången finns fortfarande kvar.

Det kloster som finns i staden i dag byggdes och byggdes om under 1400 – 1600 talen då staden blomstrade, framför allt tack vare sillfiske.

Under 1800-talet var staden populär bland konstnärer och författare. Victor Hugo, Jules Verne, Alfred Sisley och Edgar Degas hade alla villor här vid ett eller annat tillfälle. Man kan idag se huset där författaren Anatole France bodde under en tid.

Remparts Herbarium – trädgård av entusiast

Här finns också Remparts Herbarium – en trädgård mellan vallarna i den äldsta delen av staden. Det är en rekonstruktion av hur den klosterträdgård som anlades av nunnor år 1518 och byggdes om 1794 skulle kunna ha sett ut. När nunnorna lämnade platsen på 1960-talet fick trädgården förfalla. 1995 började en samling entusiaster ett rekonstruktionsarbete utifrån hur klosterträdgårdar brukar vara uppbyggda med örtagård och fruktträdgård. I mitten av örtaträdgården tronar det gamla äppelträd som var det enda som återstod av trädgården 1995.

Vi besöker trädgården i september och det är sällan den mest smickrande tiden för en örtagård. Men platsen är vacker och mycket har gjorts med en gnutta humor och en blinkning till nutida besökare.