21 september – 8 oktober 2021

Vi möter delfiner och träffar vänner

Den 21 september hissar vi segel och sätter kurs mot Cherbourg. Vi får en fantastisk segling, 114 NM från Dieppe, i strålande solsken. Vi träffar delfiner och på natten seglar vi i månsken så som det bara kan upplevas på havet. Seglingen till Cherbourg blir en av de finaste på hela säsongen

Cherbourg är, precis som Dieppe, en av de orter som många seglare kommer till på sin resa söderut. Ofta är detta sista stopp innan de korsar Biscaya. Marinan är stor och väl organiserad. Tidvattnet är alltid närvarande. Kolla bilderna här under. Titta på stolparna som bryggorna sitter fast i när de flyter upp och ner vid hög- och lågvatten.

Inseglingen till staden kan vara lite knepig om man har strömmarna mot sig men vi har tur och anländer på beräknad tid – i slack, när tidvattnet vänder och strömmarna är svagast. Vi kan enkelt styra in mellan de många resterna av fortifikationer som omger staden. Cherbourg är en stad med mycket passagerartrafik och man bör lyssna uppmärksamt på VHF:en så att man inte hamnar i vägen när man går in. Färjor går flera gånger per dag till England och Irland.

Lång väntan på rätt vindar

I Cherbourg träffar vi flera svenska båtar på väg söderut och vi är flera som blir kvar i nästan två veckor medan det blåser rejält på Biscaya.

Den goda maten

Men det går ingen nöd på oss. Vi njuter av marknaden, de goda galetterna och den torra cidern.

Cherbourg är en mellanstor stad och här finns ett bra utbud för den som vill shoppa kläder eller husgeråd. Här finns också flera båttillbehörsbutiker med ett bra sortiment och hjälpsam personal. I gästhamnen får vi var sjätte natt gratis och här gäller, som i många franska hamnar, lägre hamnavgift under lågsäsong.Vi går promenader i den fina men också lite ruffa staden som under sin långa historia varit en arbetarstad med hamn och tung industri – här har många u-båtar byggts.

Vi besöker u-båtsmuseum som visar Frankrikes första atomubåt. Det är i denna del av Frankrike som de franska atomstridsubåtarna byggs.

Inget Frankrike utan demonstration

Fransmän är kanske bäst i världen på att demonstrera och naturligtvis får vi uppleva en ordentlig. Vår franska är tyvärr så dålig att vi inte riktigt blir kloka på om man demonsterar mot nya avtal med Storbritannien som försämrar fisket eller mot planerade vindkraftsparker. Men det är en värdigt uppvisning där fiskeflottan tutar oh tänder signalrök under tiden de långsamt fyller den inre hamnen till bredden.

Varmvattenberedaren sprack

Vi har också tur i oturen när vår varmvattenberedare går sönder och börjar läcka vatten i Cherbourg eftersom det är en stor marina dit man kan få paket skickade och det finns butiker där man hittar reservdelar. Det visar sig att det enklaste sättet att skaffa en ny beredare är att beställa en från Sverige och få den skickad. Tre dagar från beställning har vi den ombord. Lite knepigare är det att hitta en del av de rördelar vi behöver så till slut drar det ändå ut på tiden och vi får gå ganska många promenader utanför staden i jakt på rätt prylar. Montaget kräver också en hel del funderande eftersom vi inte ville behöva tömma hela vattentanken på 800 liter, men Erik fixar det hela på ett par timmar när alla delar väl finns på plats.

Vår varmvattenberedare är lite fiffigare än många andras eftersom den har tre slingor i sig. Vi kan värma vatten när vi kör motorn och vi kan värma vatten när vi är kopplade till landström. Men vi kan också starta vår Webastovärmare och göra varmvatten med den, utan att behöva värma upp båten. Det är inte en vanlig lösning och mer än en gång har Erik fått höra av Webasto att någon sådan lösning inte finns, men det gör den.

Vi träffar på steneken

Vid den lilla park som finns mellan marina och staden växer vackra städsegröna träd som vi lär oss är stenek. Jag är inte säker på om det är just Quercus ilex  eller den underart som enligt Wikipedia finns i norra Spanien och västra Frankrike. Städsegröna är de och ollonen ganska spetsiga. Vackert träd, inte härdigt i Sverige.

Vi gör utflykter med vänner

I väntan på rät väder hyr vi bil tillsammans med Annika och Carl på Mist. Vi besöker bland annat Honfleur och kan verkligen rekommendera en tur dit, gärna med egen båt. Hamnen är liten och skyddad och vi träffar flera personer som valt att övervintra där.

Det blir förstås också besök på ett calvadosställe, en trädgård och en promenad på Omaha beach där de allierade landsteg den 6 juni 1944. Hela Normandie är fullt av minnen från krig långt tillbaka i historien. Och förstås vikingar, sitt nordiska arv är något som man verkar stolt över och gärna berättar om. Jag skriver mer om utflykten här.

En hemsk olycka i hamnen

En dag händer något mycket tragiskt och otäckt. Tidigt på morgonen kommer ambulanspersonal springande på vår brygga och hoppar i en båt. De åker ut till ankomstbryggan, en sådan som ofta finns i hamnarna här, där båtar som kommer när marinan är stängd lägger sig i väntan på att få en plats anvisad. På bryggan ligger en katamaran och jag tänker att det kanske är någon som fått en hjärtinfarkt. Men så ser jag hur ambulanspersonalen böjer sig ner i vattnet och plockar upp en man. När de lagt honom på bryggan står armarna stela rakt upp i 90 grader från kroppen och jag förstår snabbt att han är död. Så småningom kommer polis och kustbevakning och det visar sig att det är kaptenen på den sprillans nya Hallberg Rassybåten vid vår brygga som drunknat. En av våra båtgrannar känner igen honom när polisen visar bilder. Vi vet inte hur det gått till men tydligen har en båt på väg ut hittat honom i vattnet och slagit larm. Han har mjukisbyxor och T-shirt, men inga skor. Kanske har han varit uppe för att kissa på natten? Kanske har han varit berusad? Det blir många spekulationer och det konstiga är att övrig besättning också saknas och dykare söker under båten. Men under eftermiddagen är besättningen tillbaka. De talar bara ryska, så tyvärr kan vi varken beklaga sorgen eller fråga vad som hänt. Några dagar senare är det begravning.

Konsten att orka vänta på rätt väder

I Cherbourg får vi åter bekräftat hur viktigt det är att varje båt fattar sina egna beslut om avfärd. Det är lätt att ryckas med när tiden i hamn börjar kännas lång och andra båtar börjar tolka väderleksrapporten på ett lite för optimistiskt sätt.

En av våra nyvunna vänner, en norsk ensamseglare, tröttnar på att vänta och ger sig av ett dygn innan vi anser att vädret lovar bättring. När vi sedan möter honom i nästa hamn har han haft ett mardrömsdygn på havet där vågorna tagit både radarmast och rattpiedestal och dränkt det mesta i saltvatten. Trots att han jobbat på fiskebåtar i Nordnorge och Barents hav beskriver han sin segling som det värsta han varit med om. Väl utanför vågbrytarna hade han insett sitt misstag men inte vågat vända om i den höga sjön.

När vi sedan seglar i väg ett dygn senare får vi en fantastiskt lugn resa, men dyningen berättar att det varit mycket värre tidigare.

Vi har verkligen velat vänta in bra vindar eftersom vi under denna etapp seglar förbi kanalöarna och genom Alderney race. Det är en av seglarvärldens mest beryktade platser där man verkligen inte vill ha vind mot ström och helst passera i slack, alltså tiden då tidvattnet vänder och strömmarna är som svagast.

Vi timar vår avfart bra och glider, tillsammans med vår kompisbåt Mist, mellan Kanalöarna lugnt och fint. På natten ropar vi upp varandra varje timme bara för att kolla läget och ha något att se fram emot i mörkret. Det känns fint att se deras topplanterna lite bakom oss hela natten. Efter knappt 29 timmar och 175 distans kommer vi så till Camaret sur-Mer e