Sandhamn är bra på sitt sätt. Men vi vill ju vidare. VI har ett mål denna sommar så kl 9.45 släppte vi mooringlinan och la ut från gästhamnen.

Vi hissade storseglet med ett rev och rullade ut den självslående focken.

Navigering med plotter
Kvällen innan hade vi lagt in en rad med waypoints i vår nya plotter för att enkelt kunna styra efter en utstakad rutt. Vår första waypoint var lysbojen Södergrundan en bit utanför Sandhamn.
Från den satte vi sedan kurs 67,8 grader mot Bengtskärs fyr utanför Hangö, 113 DM bort.

Väderkoll
Vi hade kollat vädret både med Stockholm Radio (via VHF), Smhi och grib-filerna i http://windyty.com och allt visade att det skulle blåsa mellan 8 och 10 sekundmeter sydostlig vind och vara halvklart hela vägen. Eventuellt skulle vinden ök någon sekundmeter mellan kl 15 och 16 för att sedan avta. I efterhand vet vi att det aldrig blåste under 10 m/s och oftast kring 11-12 fram till kl 7 på morgonen då vinden avtog till omkring 7,5 sekundmeter.

Erik mot Hangö.

Det kändes aldrig farligt eller läskigt men det var tungt att styra i de stora vågorna som rullade in snett från sidan och blev större och större allteftersom timmarna gick.. Vi delade upp styrningen så att vi styrde 30 minuter och sedan bytte. Varje gång jag blev avlöst darrade vänster lår av ansträngningen.

Säkerhet
Med fin slör/läns gjorde vi över 7 knop och surfade ofta på vågorna mellan 8 och 10 ibland 10+. Erik satt i shorts och T-shirt medan jag redan började känna mig lite frusen och fick på ett lager.
I de allt större vågorna som byggdes upp i vinden slog storseglet en hel del så Erik gick upp på däck för att sätta en preventer, ett rep som gör att bommen inte kan komma farande om det blir en gipp eller en våg slår vinden ur seglet.

Innan vi for från hemmahamnen satte vi upp säkerhetsband

Erik monterar en provisorisk preventer som ska hindra att bommen slår fram och tillbaka när det går sjö, samt förhindra att vi för ofrivilliga gippar

från för till akter, band som man sedan kan fästa en säkerhetslina i när man ska upp på däck. När Erik gick upp denna gång var jag glad över att vi hade gjort det. När jag tittade mig omkring i det vågiga och ganska röriga havet insåg jag återigen hur oerhört svårt det måste vara att ta ta upp någon som trillat över bord. Säkerhetslina är en bra grej, helt enkelt.

Saker går sönder
Jag följer många bloggar om segling. Gemensamt för dem alla är att det nästa alltid är något som går söner eller behöver underhållas. Det är även vår erfarenhet.

Vid trettontiden sa Erik att ha tyckte att vi skulle rulla in en del av, eller hela focken, eftersom han kände att vi hade mer segel än vi egentligen kunde använda. Vi bestämde att vi skulle göra det när det blev min tur att ta över rodret. Vi hade inte mer än precis hunnit byta plats med varandra så såg vi hur focken plötsligt fladdrade fritt. Skotet hade lossnat. Erik rullade in focken och tog åter säkerhetsselen och gick upp på däck. Det visade sig att det schackel som skotet är fästat i hade brutits upp och helt enkelt vikt sig. Konstigt att det ens kan hända.

Erik hade haft rätt i att vi hade mer segel än båten kunde utnyttja för det hände väldigt lite med farten när vi lät focken vara inrullad. Vi gjorde fortfarande knappt under 7 knop i snitt.

Hunger och sjösjuka

Mat är viktigt när man seglar. OM inte annat så för att hålla sjösjukan stången och humöret uppe. Vi klarade oss fint hela resan och var varken hungriga eller sjuka men menyn är inget man skriver hem om. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så hög sjö att all form av matlagning, även något så enkelt som att ta fram bröd och pålägg, blev för svårt. Alltså kom dieten dessa knappa 23 timmar att bestå av: 4 hårdkokta ägg, 4 morötter, 1/2 paket delikatessknäcke, 4 persikor, 1 packet salta TicTac-kex, 1/2 påse kravmärkta russin, 3 Twix samt 3 liter vatten. Nästa gång ska vi tänka efter lite mer noga.

Fria horisonter

Jag tycker mycket om känslan när man inte längre ser land någonstans. Jag tror då stenhårt på illusionen att jag är helt fri och kan segla precis vart jag vill. Det är också härligt att på havet se ett tecken på människans närvaro och när man i fjärran ser en fyr så följer man den gärna med blicken så länge det går. Denna dag såg vi Bogskär och Svenska Björn som två första hälsningar från Finnland. Fyrar är nästan mytologiska, ska skriva mer om dem vid tillfälle. Lite längre fram stötte vi på en lustig grej i vattnet, en Racoon-fyr som heter Soumen Leijona.

Navigering och säkerhet – igen

Det är konstigt med tid och jag vet att det är svårt för ickeseglare att förstå hur man kan stå ut timme efter timme på sjön. Men tiden liksom bara går; man byts av vid rodret, skalar en morot, smörjer in näsan… Och en gång timmen skrev jag ner vår position enligt gps:n. En slags slö variant av död räkning där man sätter ut sin position på sjökortet baserat på riktning, tid och fart. Vår tanke med att en gång i timmen skriva upp gps koordinaterna är att vi då har något att förhålla oss till om instrumenten slås ut på något sätt. Det är också lite kul att en gång i timmen observera, hur är vädret? Hur mycket blåser det? Hur långt har vi hunnit? Jag skriver ner allt i en loggbok som min syster formgivit och gett till oss. Där skriver vi också upp allt som går sönder eller som vi upptäcker behöver åtgärdas på båten. En bra checklista när man sedan kommer i hamn.

Köld och sömn

Vid 21.20 gick solen ner och sakta blev det allt mörkare. Men det blev aldrig svart, delvig på grund av en fin stor halvmåne. Men redan klockan 3 började solen gå upp igen och klockan 5 var det fullt solsken som lyste i ögongen. Vi fick alltså en solnedgång i ryggen och en uppgång rakt framför oss denna natt. Denna natt som annars blev ganska jobbig. Dels för att det var så tungt att styra att man inte gärna stod vid ratten mer än 30 minuter åt gången och vi alltså fick mycket lite sömn, men också för att jag frös. Det blev nog aldrig kallare än 13 grader och jag byltade på mig allt jag äger. Ändå frös jag. Jag tar tacksam emot tips på hur man klär sig för att inte frysa.

Vi seglar bort från en solnedgång och mot en soluppgång. Häftig känsla.

Viveka fryser i solnedgången.

Erik, som ju alla vet är en pärla, lät mig gå ner i kajutan och sova en hel timme vid femtiden. Inom Erik finns en fantastisk lekamen som liksom aldrig fryser men inte heller svettas. Det var så underbart att få bli lite varm. När jag gick ner  hade vi sedan någon timme sett fyren Bengtskär och efter den skulle vi svänga norrut mot Hangö, när jag vaknade efter en dryg timme var fyren inte längre med oss.

Bengtskärs fyr är mycket speciell och jag hoppas att vi ska kunna besöka den när vi är i Hangö. Man kan inte komma till den med egen båt, tyvärr.

Säkerhet – att gippa
De sista timmarna blev lugnare än resten av resan men vi var så trötta att vi mest sov de halvtimmar då vi inte styrde. Vi ett tillfälle blev vi tvungna att gippa vilket alltid är en utmaning. Det gick bra. Jag ska läsa på mer om för och nackdelar med att gipps jämfört med att gå runt ett varv och slå.

Att komma i hamn
8.35 i morse kunde vi så lägga till i Hangö gästhamn. Vi möttes av fantastiskt fina träbåtar, 4:or, 6:or och 8:or som alla lämnade hamn för segel i mycket god fart. Det har varit stor kappseglingshelg I Hangö  i helgen och alltså även idag för dessa båtar. Minst 15 båtar såg vi skickligt lägga ut, hissa och lämna hamn utan minsta tillstymmelse till motor. Vackra båtar, alla riggade och med segel som tillhör ett helt annat sekel än det då båtarna byggdes. Flera av dem hade svarta kolfibersegel.

Dagen har redan börjat när vi efter nästan 24 timmar tar oss in till Hangö.

Hangöregattan är fortfarande igång.

Den sista timmen, efter förtöjning, gick på ren vilja då vi la till, plockade undan, beslog segel, checkade in på hamnkontoret och till slut fick gå och lägga oss för att sova 2,5 timmar. Det kostar 29 Euro per natt att ligga här. Vill man ha el kostar det 5 Euro extra.