28 – 29 juli

Ska vi vara helt ärliga så tycker vi att det är svårt att hitta naturhamnar i Finland. För mig och Erik är en stor del av seglingens njutning att få kasta ankar i en vacker vik och förtöja mot en klippa med vinden rakt i fören. Helst ska det också vara både kvällssol och morgonsol i sittbrunnen, 23 grader i luften och 21 i vattnet. Det ska blåsa 5 sekundmeter ute på fjärdarna men kännas vindstilla i natthamnen. Självklart ska det vara myggfritt och helst ska vi vara helt ensamma.
I Finlands stora och väldigt vackra skärgård är det inte så lätt att hitta dessa platser. De hamnguider som finns dirigerar väldigt ofta till gästhamnar eller till naturhamnar där någon snäll organisation har byggt bryggor och lagt ut bojar. Det är ju bra ur den synvinkeln att man alltid kan hitta en trygg hamn att knyta fast sig i. Men det andra som man ju också vill ha får man då vara utan.

Vi har räknat ut att vi bör segla minst 25 M varje dag för att hinna hem i god tid oavsett framtida väder och när vi denna dag har tittat på sjökort och i hamnguider för att ta oss lagom långt vidare västerut från Fagerö hittar vi inget annat än Porkalas gästhamn så det får det bli.

Gästhamnen i Porkala

OCH det är absolut inget fel på Porkala! Det är en mycket söt och välskött gästhamn där de kostar 22 Euro för en natt att ligga. Det finns dusch och bastu (separata tider för män och kvinnor) en liten butik och till och med en pizzeria med tre sorters pizza på menyn. Vi testade inte restaurangen men den såg helt ok ut och var nästan fullsatt. Wifi var som vanligt inte mycket att hänga i julgranen men det fanns om man satt uppe i det lilla kafét.

När vi vaknar i Porkala tror vi oss i alla fall ha hittat en naturhamn några timmar bort som vi ska testa. Vi sätter segel och ger oss iväg, det är en fin segling idag. Vi har oftast gått de yttre farlederna under hela resan men denna dag väljer vi att gå en inre väg. Det är vackert.

Spinnackersegling är symbolen för frihet. Jag tänker alltid på muminpappan när jag ser dem.

Att få mötas på glittrande vatten i tystnad.

vatten kan se så helt olika ut från en dag till en annan.

Vacker finländsk skärgård.

Under dagen passerar vi bland annat en gästhamn som vi har hört mycket gott om: Bomarsund. Där vajar signalställen på båtarna.

Stor flaggning med signalställ i Bomarsund.

En parentes för att reda ut ett vanligt missförstånd:  Det heter inte flaggspel när man hänger upp färgglada vimplar på ett snöre på en båt, det heter signalställ och varje liten vimpel motsvarar en bokstav.
Alla flaggorna har dessutom också ytterligare en innebörd. De används kanske inte så flitigt längre sedan mänskligheten begåvats med VHF, radio och internet. Men det är alltid bra att kunna sin historia och en dag kanske man står där och behöver prata med någon i främmande land och då är dessa flaggor som en slags minilatin (det språk t ex växtfolk använder för att tala om växter med varandra över språkgränserna)  för sjöfolk, alla flaggor betyder samma sak i alla länder över hela världen.

C- betyder till exempel ”Ja” medan N betyder ”nej”.
Q Betyder ”Mitt fartyg är fritt från smitta, och jag begär rätt till fri samfärdsel med land.” Den flaggan ska man förresten ännu idag ha hissad när man seglar in över ett lands gräns och sedan ha den hissad tills man har klarerat in. I många länder är man noga med detta har vi hört. Vi hade den dock inte hissad när vi seglade in i Ryssland.
J betyder ”Jag har brand ombord och för farlig last. Håll väl undan, medan K betyder
”Jag önskar upprätta förbindelse med er”. Här är en länk där det finns förklaring till vad alla flaggorna betyder.

När man hissar upp alla signalflaggorna i sitt signalställ så att de vajar så där snyggt och festligt heter det ”Stor flaggning” och då ska vimplarna sättas så att de tre första bokstäverna i alfabetet kommer först, följda av flaggan för siffran 1 och sedan de tre följande bokstäverna och sedan flaggan för siffra 2 och så vidare.
Ett flaggspel däremot, det är helt enkel stången som en flagga hissas upp i på en båt. Ordet härrör sig från ett annat ord för vinsch som man använder för att hissa eller dra upp något med på sjön, som ett ankare till exempel, då heter det ankarspel.

Vår natthamn denna dag blir ÄNTLIGEN en naturhamn, och en plats som vi får ha helt för oss själva. Vi har gjort en markering på vår plotter, om någon skulle vilja ha de exakta koordinaterna, men jag tänker inte berätta dem här, man får fråga. 🙂

Med fören mot klippan i rätt vindriktning.

Sotad lax med romsås och de fantastiska spritärterna man kan köpa överallt i Finlands hamnstäder.

Här, intill Modermagan, uppfylles exakt alla kriterier som vi önskar oss när vi seglar och vi firar faktiskt kvällen med champagne för att det känns så högtidligt.
Det är bara en enda sak som drar ner känslan här och det är algblomningen. Den har följt oss hela resan genom Finska viken. Jag kan inte tillräckligt mycket om detta men det är något som inte bara förstör badlust utan också känns mycket oroande. Jag ska läsa på mig och återkomma i ämnet.

I solnedgången syns inte algerna och tystnaden är äntligen hos oss.