Första veckan i maj seglade vi hem Embla från Loftahammar till Svinningeviken. Det var kallt och till och med lite snö i luften lite då och då. Men skärgården är vacker när den precis har vaknat och är folktom. Vi såg inga andra båtar på fem dagar.

Vid Lilla Källskär i St Anna skärgård stannade vi en stund för att fotografera skarvar – och som det visade sig hägrar. Vi har aldrig tidigare sett hägrar vistas på skarvöar. Det är svårt att se på bilderna men zoomar man in och tittar närmare så ser man hur lustigt det ser ut. Båda fåglarna är liksom för stora för de träd de valt att sätta sig i.

På tidningen Forskning & Framsteg, där jag jobbar, har Jesper Nyström skrivit två intressanta reportage om skarvar, dessa av så många, avskydda fåglar. Reportagen ger en nyanserad bild av de svarta fåglarna, som snabbt bildar stora kolonier och tar död på hela den ö de väljer att bosätta sig på. Kan man tro. Men när skarvarna efter en tid lämnar ön kommer många arter att frodas – både växter och små djur. Dessutom har forskare genom att studera spybollar från skarvar kunnat visa att de sprider både växter och djur. På så sätt bidrar de till den biologiska mångfalden. Jespers reportage hittar man här och här.