Vi fick låna cyklar i gästhamnen och gav oss iväg mot Daniel Solanders födelseplats. Egentligen visste vi ingenting om dit vi var på väg. Jag hade läst att Solander var född i det som då kallades Piteå Gammelstad, nuvarande Öjebyn, och jag visste att Solandersällskapet hade någon form av museiverksamhet i ett hus i Öjebyn.

Kanske blev vårt besök något av ett antiklimax när det kom till Solander. Vi hittade en liten park med en skulptur till minne av Daniel, vi hittade föreningens lilla museum och vi köpte väldigt fint hembakat kaffebröd av en mycket trevlig dam på museet. Men så mycket känsla av Solander fick vi inte.

Kyrkstaden Öjebyn

Vad vi däremot fick var kyrkstaden Öjebyn. Ett härligt gytter av timrade hus i vackert dova färger från svart och brunt till engelskt röd med detaljer i ockragult och kromoxidgrönt. Definitivt värt sex kilometers cykling från gästhamnen.

Kyrkstaden byggdes av bönderna

En kyrkstad är en samling hus, kyrkstugor, i nära anslutning till en sockenkyrka. De byggdes främst i norra Sverige och Finland där socknarna var stora och resvägen till kyrkan lång. Stugorna användas alltså som övernattningsbostäder vid kyrkobesök under särskilda kyrkhelger.

Med tiden kom stugorna förstås också att användas för besök på marknader, sockenstämma och ting. De blev också en social kontaktyta där människor från olika byar fick tillfälle att träffas och lära känna varandra. Daniel Solanders pappa Carl och farfar Daniel var båda präster i Öjebyn. Med tanke på att de 150 stugorna utgör en stor del av bebyggelsen i Öjebyn och familjerna som bodde i dem var ännu fler måste det ha varit spännande för Daniel de dagar då det var kyrkohelg och staden fylldes av folk.

Det var bara jordägande bönder som fick bygga kyrkstugor och ofta har flera familjer gått ihop om att bygga ett hus med flera kammare där varje familj hade sin kammare. Stugorna är timrade och de är inte uppförda efter någon stadsplan utan verkar ha byggts där det fanns plats längs med infartsvägarna från de olika byarna.

Timrade hus i byggsats

Vissa fasader har panel medan andra saknar både panel och färg. Fönsterluckor och ytterdörrar är målade i en klassisk färgpalett; från ockragul, kromoxidgrön till engelskt röd och vit.

Man byggde stugan hemma på gården och numrerade stockarna, plockade ner dem, stock för stock, och transporterade dem till kyrkstaden. Där sattes stugan upp igen på angiven plats. Kyrkan ägde marken och bönderna ägde sina stugor.

Reformationen skapade kyrkstäderna

Man har hittat dokument som visar att kyrkstugor har använts sedan början av 1600-talet, kanske tidigare. Man tror att de växte upp i och med reformationen som ställde större krav på att församlingsborna faktiskt dök upp i kyrkan. I Öjebyn användes stugor för kyrkobesök långt in på 1900-talet.
De största och bäst bevarade kyrkstäderna finns i Piteå och Luleå och Luleå Gammelstad är sedan 1996 upptagen på Unescos världsarvslista. I Piteå kommun finns utöver Öjebyn också kyrkstäder i Norrfjärden och Hortlax.

Man vet inte hur gamla de hus som finns i Öjebyn är men genom en analys av borrprover på timmerstockar (dendrokronologisk undersökning) från tre av husen – nr. 16, 153 och 191 – har man konstaterat att just de är byggda mellan 1781 och 1835 där bottenvåningen på kyrkstuga 16 verkar vara äldst.

Källor: Kulturmiljö Norrbotten och Piteå museum, Piteå församlings tidning Gloria

Kyrkstuga 28

Kyrkstuga nr 28 ägs av Piteå församling och är en visningsstuga. Den är registrerad 1804 och är numera inredd för att spegla hur människor levde i början av förra seklet. Kyrkstugan har fyra rum och i varje rum bodde en familj när de var på besök.

Solanderparken

Solanderparken från år 2000 ligger alldeles intill Kaplansgården där Daniel Solander föddes. Huset finns inte kvar. Parken är formgiven av landskapsarkitekten Irma Johansson-Öberg och här finns också ett monument ”Solanders stenar” som består av ett vågformat stenblock (hämtat ur den lokala berggrunden) och jordglob somsymboliserar Solanders resor på världshaven. Monumentet är utformat av konstnären Sture Berglund i samarbete med stenhuggaren Sven-Erik Bryggman.

Pitepalt på paltzerian

I Öjebyn finns, enligt uppgift från Wikipedia och folk vi talade med på byn, världens enda Paltzeria där man förstås serverar pitepalt. Eftersom vi aldrig ätit pitepalt tidigare fick det bli lunch där. Kanske är det så att man behöver träna lite innan man helt kan uppskatta denna av så många andra älskade rätt. På kvällen hittade vi en mysig servering på en gård inne i centrala Piteå där det blev pizza. Vi lämnade Piteå dagen innan Gyllene Tider förväntades slå publikrekord på Pite havsbad.