Vi närmar oss vårt avseglardatum med stormsteg. 52 dagar kvar.

Ju närmare avsegling vi kommer desto mer overkligt tycker jag att det känns.
Ibland kommer jag på mig med att tänka på oss som ”dem”, som om detta handlade om några andra.
Erik funderar över hur vi ska hinna med allt som faktiskt måste göras innan vi sticker – att-göra-listan är lång och blir faktiskt längre varje gång vi sätter oss ner för att se om vi kan stryka något.

Bland likasinnade

Vi är med i en avseglargrupp i Oceanseglingsklubben. En grupp för besättningar som planerar att segla iväg på en längre segling under 2021. Normala år skulle vi träffas en gång per månad och utbyta drömmar, tankar och erfarenheter. Men nu sker alla träffarna på en digital plattform och de spontana mötena och berättelserna, kaffepauserna och småpratet vid skohyllan uteblir. Vi saknar dessa träffar eftersom att umgås med andra som ska segla långt och länge gör att vi förflyttas till bubblan där en jordenruntsegling är något helt normalt, nästan lite trivialt, något som alla gör. Den bubblan behövs för att vi ska känna att vi inte är ensamma i detta beslut. I Facebookgruppen ”Vi som planerar att segla iväg från Sverige 2021” är vi också 18 medlemmar. Vi rekommenderar alla som drömmer om långsegling att gå med i antingen Oceanseglingsklubben som håller till i Stockholm men har medlemmar från hela Sverige eller Jordenruntseglarklubben som håller till på Västkusten.

Bubblan behövs också eftersom vi, i nästan alla andra sammanhang förvisso möts av glada tillrop, men ändå känner att detta med långsegling är något mycket exotiskt.

Hur ska ni få mat?

Vi får frågor som. ”Hur ska ni få mat”, ”Hur ska ni kunna jobba när ni är på havet?”, ”Är ni inte rädda för … pirater, stormar, grund, ensamheten…?”, ”Kommer det inte att bli långtråkigt om ni seglar i flera dagar”, ”Kommer ni inte att se land?”, ”Vad säger barnen?” och ”Hur lång tid tar det att segla jorden runt?”

Just tidsfrågan är intressant, vad svarar man på det? Att rekordet är lite drygt 50 dagar?

Vi svarar att vi ska vara borta så länge det är kul och vi trivs. Som vi ser det finns det fem tillfällen då vi radikalt kan ändra våra planer. Vi kan ångra oss när vi kommer till franska västkusten, innan vi tar oss ner utmed Biscaya och då komma hem redan denna höst. Vi kan segla till Kanarieöarna för att sedan känna att vi inte vill korsa Atlanten och vända norrut nästa år. Väl över Atlanten kan vi känna att vi inte vill fortsätta genom Panamakanalen och vända österut mot England om knappt två år. Går vi väl genom kanalen kan vi fortsätta upp mot Hawaii, Japan och Alaska för att sedan ta Panamakanalen hem igen efter kanske tre år. Men väljer vi istället att fortsätta västerut är det varvet som gäller och då blir vi borta i minst fyra år. Om vi inte säljer båten och flyger hem för att vi helt enkelt inte vill längre.

Vår planerade rutt

Vi får ofta frågan om hur vår rutt ser ut. Det vet vi inte.
Vi har aldrig seglat runt jorden och inte bott ombord mer än åtta veckor.
Vi vet att vi inte vill stressa, vi vill inte segla som japanska turister på besök i Norden med ett dygn i varje huvudstad.
Vi vill ge oss själva chansen att dröja kvar på ställen där vi trivs. Det är ju också så att vi alltid har vädret som vill vara med och påverka besluten och det kan både förlänga och förkorta ett besök på en viss plats.

Men om man leker med tanken på vart vi skulle vilja segla så ser drömscenariot ut så här på ett ungefär. Det är lite mer detaljerat i början av resan eftersom den bara ligger knappt två månader bort:

Sverige-Norge-Färöarna-Shetlandsöarna-Skottland-Isle of Man, Scillyöarna, Bretagne, Payes de Loire och La Nouvelle Aquitaine, Portugal, Gibraltar, Madeira, Kanarieöarna, Kap Verde, Djävulsön, Franska Guyana, Västindien (många platser), Panama, Hawaii, Japan, Alaska, USAs västkust, Galapagos, Söderhavet (många platser), Nya Zeeland, Australien, Indonesien, Julön, Maldiverna, Madagaskar, Kapstaden, St Helena, Brasilien, Västindien (igen), New York, Island, Norge, Stockholm.

Jag skulle tro att vi har att göra i några år och alla förstår ju att det är omöjligt att veta om vi kommer att genomföra allt detta. Men än så länge kan vi tillåta oss att drömma här på Södermalm i Stockholm.

Läget just nu

Lägenheten är uthyrd via Passion for Homes till ett trevligt spanskt par som är i Sverige för att designa de nya tunnelbaneuppgångarna, Embla ligger på land i Loftahammar och håller i detta nu på att få botten renslipad för ny bottenbehandling, vi har packat och numrerat 35 flyttlådor (7 med trädgårdsböcker), vi har köpt en watermaker i delar och köpt en filmkamera, en vacuumpackare och tryckkokare. Vad mer kan man önska? En ”paddleboard”, sa Erik och fick en uppblåsbar av mig till vår sjuåriga bröllopsdag.

Den 17 april blir det avseglarfest i Vasahamnen för alla som vill vinka av oss.