Den 11 juli ligger vi åter i Havstensund efter att ha vinkat av barnen. Vanan trogen håller vi utkik efter växter och njuter av vackra promenader. Jag läser Pehr Kalms bok om hans resa i Bohuslän och försöker att hitta de växter han nämner under sina utflykter. Det blir lite som ett florabingo. Kalm namnger inte Havstenssund men han berättar att han reser runt på många av öarna och stränderna mellan Grebberstad och Fjällbacka. Jag skriver rent hans bok, som tyvärr inte finns digitalierad och lägger ut den allt eftersom på bloggen.

Vi struntar i Norge

Man brukar säga att seglares planer är skrivna i sand vid lågvatten. Vi har varit förberedda på att vår resa kommer att ta tid och att vi aldrig ska låta oss stressas vidare. Den här sommaren har verkligen gått i lugnets tecken. Vi har fått se naturen när den är nästan ostörd och verkligen på riktigt upplevt tystnad.
Men nu börjar vi känna att vi måste fatta ett beslut. Vår plan har ju varit att segla till Norge och sedan vidare till Färöarna, Shetland och Skottland. Men covid-läget är fortfarande så att det är svårt, Norge har inte öppnat sina gränser och till Storbritannien är det utöver besvärliga covid-bestämmelser också krångligt att segla efter brexit. Vi bestämmer oss för att styra söderut, gå genom Lilla Bält och vidare genom Kielkanalen. Men först ska vi njuta lite till av västkusten.

Otterön

Vårt första stopp blir Otterön som ligger precis utanför Grebbestad. Här tillbringade Pehr Kalm några augustidagar 1742. Hans berättelse från ön finns att läsa här.

Några av de växter han beskriver har vi sett denna sommar på olika ställen i Bohuslän. För mig var Stallört en ny bekantskap.

För den som vill ha en något mer lätttilgänglig och modern beskrivning av Otterön rekommenderar jag länsstyrelsens lilla folder.

Vi tröttnar aldrig på att se på vår båt när hon ligger för ankar.

Fjällbacka – Gudmundsskäret

Vi ligger för ankar ett par nätter vid Otterön och fortsätter sedan förbi Fjällbacka och gör en sväng in till Lysekil för att bunkra mat och tvätta. Vid inloppet till Fjällbacka ligger ett litet skär med en hastighetsskylt på. Det är omöjligt att missa, men så har det inte alltid varit. På 1500-talet ska det inte ha synts alls över ytan och 1742 beskrevs storleken som ett lagom stort kammargolv. Skäret är känt för att det var där församlingens sista katolska präst drunknade, vilket ansågs bevisa att den Lutherska läran var den riktiga.

Enligt Linnélärjungen Pehr Kalm ska skäret alltså ha fått sitt namn efter en strid mellan den katolske kyrkohedern Gudmun och den protestantiska prästen Gude Axelsen Giedde (försvenskat Gude Axelsson Gedda) om vem som företrädde den rätta läran. Striden ansågs avgjord när den katolske prästen gick på grund på Gudmunsskär och dog – ett tecken från Gud enligt den Lutherske prästen. berättelse finns att läsa här.
Enligt släktingar till mig ska min farfarsfars mamma, Amalia Falck som var från Fjällbacka ha härstammat från Gude Giedde, vilket alltså gör honom till även min släkting. Kanske inte så mycket att vara stolt över. Han var känd för att vara duktigt med sitt stora slagsabel och drog sig inte för att använda det.

När jag läser Kalms berättelse nämner han också en skeppare som heter Falck, från Fjällbacka, som ror omkring med den nyfikne vetenskapsmannen. Tänk om det också är en släkting till Amalia och alltså mig? Vill man läsa allt som Pehr Kalm skrivit om sinn vistelse i Fjällbacka finns det här.

Lysekil – vi kommer alltid tillbaka

Hur det nu är så har Lysekil blivit favorittillhållet när det kommer till städer på västkusten. Så vi tar en sväng dit för att bunkra. Om ett par dagar tänker vi oss till Käringön – ön som lovar bjuda på allt som hör västkusten till.