Linné

Ännu en tur runt norra Bohuslän

6 – 10 juli 2021

Vi går från Ulön till en vik intill Havstenssund i väntan på att barnen ska komma. Bohusläns skärgård är så olik den vi är vana vid från ostkusten. Det är vildare, kalare och mycket mera berg. På många ställen kan man välja att gå inomskärs eller utomskärs, beroende på väderförhållanden eller lust. Vi väljer de inre farlederna eftersom vi inte har bråttom.

Skulle du vilja bo här?

När jag reser och kommer till en ny plats brukar jag alltid fråga mig själv, och numera även Erik: Skulle du vilja bo här? När vi ser husen som ligger som gömda mellan klipporna frågar vi oss det. Och ja kanske, om vi ville bo någonstans. Men vi vill ju bo på båt. Sakta glider vi fram utmed stränderna, jag letar växter och Erik trimmar segel.

Hornborgs slott

Precis innan man kommer fram till Hamburgsund på väg norrut passerar man ett riktigt högt berg. På toppen av det ligger resterna av det som en gång var ett slott eller en befästning. Fästningen var strategisk placerad på den högsta punkten och inom ett pilskottshåll från farleden nedanför som alltså kunde kontrolleras från berget. Det är troligt att platsen var befäst redan under vikingatid. Erik och jag har ju sällskap av Linnélärjungen Pehr Kalm på vår resa och i hans berättelse kan vi läsa om vad han lyckades få reda på om denna fästning när han besökte den i augusti 1742. Fästningen hade då förfallit och kvar fanns bara jordvallar. Den behövdes ju inte sedan Bohuslän blivit svenskt 1658. Som vanligt är Kalms berättelser fyllda av skrönor, denna gång om bottenlösa brunnar i berget och kärringar som hjälpt dansken besegra svensken tills bara en man återstod. Han lindade till slut in sig i bolster och kastade sig ut för berget och ner i vattnet och ska på så sätt ha överlevt, fick Kalm veta. Vill du läsa hela Pehr Kalms text som Hornborgs slott så har jag skrivit av den här.

Vi seglar till Koster

När William, Edvard och Ludvig mönstrat på seglar vi tillbaka till Koster. Vi vill visa dem denna vackra plats. Vi lägger oss för ankar norr om Sydkoster. Koster bjuder verkligen till och vi får bleke, paddling och solnedgång, promenad och öl på Kosters trädgårdar. Vill du läsa mer om koster har vi ett tidigare inlägg om det här.

Vi fick se en säl!

VI har inte sett några sälar på västkusten och undrat lite över varför. Det är alltid lika härlig känsla att få se djur.

Trossö-Kalvö-Lindö

Från Koster går vi till det som idag heter Trossö-Kalvö-Lindö. En plats vi verkligen kan rekommendera som ankarplats. Vackert jordbrukslandskap med spår av det förr i tiden så viktiga fisket.

Pehr Kalm kom till Lindö 1742

Linnelärjungen Pehr Kalm kom till Lindö den 27 juli 1742 och precis som vi kom han med båt från Koster.

När man läser hans reseberättelser slås man över att han ofta tycks sakna ett system för de observationer han ska göra på sin utflykter. Några saker återkommer på många platser; vädret, fisket och landhöjningen eller ”vattnets försminskande” som det kallades på hans tid.

Han återger berättelser utan kommentar och han blandar allt från kalktillverkning och brunnsgrävning till sängstoppning och larver. Man får en känsla av att han liksom beskriver det han råkar trilla över, ungefär som när man vandrar lite planlöst och råkar stöta ihop med någon i en korsning och börjar prata. Nästan uteslutande talar han med ”gamla gubbar”.

Från Lindö får vi veta att man där gör kalk av ostronskal och har tång i sängen i stället för halm. Han beskriver också någon sorts avsaltningsanordning som öborna har grävt.

Han berättar vidare att vattnen mellan Koster och Lindö är djupa, Wästerhavet, som han kallar det. Han återger en berättelse om en man som försökt loda djupet med sitt absolut längsta rep och då ur djupet fått upp en levande naken kvinna med en hökärve i famnen.

Han berättar vilka växter han ser, men verkar inte gå systematiskt till väga. En sida av fem från sin berättelse från Lindö använder han till att beskriva utseendet på de larver som äter på strandkålen. Han beskriver hur han tar upp en av dem på sin penna och ser hur den hänger fast med en tråd som tycks komma ur munnen. Den bilden försöker jag se för mig, där han sitter böjd över den lilla larven med en fjäderpenna i handen, får man förmoda, och bara studerar larvens rörelse och utseende.

Från Lindö och öarna runt omkring beskriver han ett tiotal växter.

  • saltört  Suaeda maritima
  • småborre eller luktsmåborre Agrimonia eupatoria  resp Agrimonia procera
  • trift Armeria maritima
  • stallört Ononis arvensis
  • kabbeleka Caltha palustris 
  • brunskära Bidens tripartita
  • flockarun Centaurium erythraea
  • strandkål Crambe maritima

På bilden är det luktsmåborre Agrimonia procera

Jag har skrivit av de sidorna ur Pehr Kalms reseberättelse från Bohuslän som handlar om Lindö, den finns här.

Det är lite svårt att läsa texten eftersom han skriver 1700-tals svenska, men det är inte alls omöjligt. Jag hade kunnat ändra så att det blev mer likt vårt sätt att skriva, bland annat har vi dubbla konsonanter på många ord idag som han inte har, till exempel på till och skall. Men jag har valt att låta det stå så som han skrev det. Det enda jag har ändrat är tecknet för dubbel s, det som liknar det tyska dubbel s, det har jag ersatt med två s.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.