Hamnguider

Koster – ett paradis helt enkelt

Solnedgång vid en av Nordkosters badstränder.

26 maj – 30 maj 2021

Det är slutet av maj och vi funderar på vart vi ska segla. Vi funderar på om vi kan segla till Svinesund som är Sveriges nordligaste plats på västra kusten. Men då måste vi segla i norska vatten och i Strömstad träffar vi en svensk ensamseglare som just har blivit utkastad efter ett ha seglat till Bergen. Norges gränser är stängda på grund av Covid.

Vi har dröjt oss kvar lite i Strömstad, bland annat har Erik jobbat med att göra en del på installationen av vår watermaker. Det går åt mycket tankemöda att placera ut alla delarna på bästa plats i båten.

Vi seglar till Koster

Vi beslutar oss för att gå till Kosteröarna. Väderprognosen lovar svaga vindar och sol i flera dagar. Vi får en kort och fin segling från Strömstad till Koster, lite drygt 5 distans.

I slutet av maj är man nästan ensam i gästhamnen på Nordkoster. De flesta restauranger är stängda och det finns ingen öppen mataffär på Nordkoster. Men det är vackert, stillsamt och det doftar helt underbart av nyutslagna syrener. Hamnkaptenen är otroligt hjälpsam och förser oss med både guidebok och tips om fina promenadstigar.

Kosteröarna – västerhavets utpost

Kosteröarna är Sveriges västrast bebodda öar och här finns Sveriges största nationalpark under vatten. Kosterhavet har ett unikt djur- och växtliv, bland annat finns här kallvattenskoraller. (Här finns mer att läsa om nationalparken.) I Kosterarkipelagen finns fler än 12 000 arter, ungefär hälften av dem finns i havet medan de andra har sina habitat på på öar, kobbar och skär. De två huvudöarna heter Nord- respektive Sydkoster. Sydkoster är störst och där finns bilar, även om det bara är de bofasta som får köra på ön. Båda öarna är perfekta för promenader i oftast ganska lätt terräng och det finns cykeluthyrning på Sydkoster.

Nordkoster – den mindre och tystare

Nordkoster är litet och man går från ena änden till den andra på under en timme. Man går på större och mindre stigar. Trots att ön är så liten hittar man allt från badstränder, ljunghedar och små skogar till klippor och klapperstensfält. Det finns markerade vandringsstigar och följer man orange stig går man runt ön, knappt 5,5 kilometer på lite drygt två timmar med tid för fotografering.

Nordkosters fyrar

Kosters två fyrar står på Högen, öns högsta punkt. De är åter i bruk efter att ha varit släckta i 110 år.

Fyrarna på Nordkoster var så kallade dubbelfyrar med fasta sken. När de var färdiga och togs i bruk 1849 upptäckte man dock att ljusen kunde misstolkas för stjärnor, dessutom var fyrarna så högt placerade att de inte syntes i dimma vilket anses ha lett till att flera fartyg förliste. Fyrarna ersattes därför på 1890-talet av fyrar på Ursholmen. Idag är fyrarna restaurerade och klättrar man upp till Högen bjuds man på en fantastisk utsikt. Nedanför fyrarna finns husgrunderna kvar efter fyrvaktarbostäder. Mellan 1877 och 1891 fanns en skola för fyr- och lotsbarnen.

Växter utmed vägen

Våren är verkligen en blommande tid. Triften har följt oss hela vägen från Ven och norrut. Överallt färgar den världen rosa, även på Kosteröarna. Getrams är en annan favorit som hör den sena våren till, tycker jag. Ängsbräsma har jag aldrig fotograferat förut, det var kul att hitta den i fårhagen på Sydkoster.

Sydkoster – mera liv och rörelse

Det finns en liten färja man kan ta mellan öarna. Kommer man tidigt på säsongen är den bara öppen för de som bor på öarna, man kör den själv. Under högsäsong är den bemannad. Vi tog dingen över och gick runt hela ön. Här finns museum över nationalparken som verkar väldigt fint. Det var inte öppet när vi var där, tyvärr. På Sydkoster finns pensionat och restauranger och mataffär. Man bör inte heller missa Kosters trädgårdar – en vacker köksträdgård med fin restaurang och mysigt kafé. De säljer också lite utvalda grönsaker och annat gott i en liten butik.

Sydkoster är ungefär 8 km2. Det finns markerade stigar att gå, både utmed kusten och i det lite mer skogiga inre. På Sydkoster finns cykeluthyrning, men gillar man att gå är det inga problem att ta sig runt på en dag.
Öns högsta punkt är Valfjäll och tar man trappan upp dit har man fin utsikt över Ursholmarna och den södra delen av Kosterskärgården. Vid Valfjäll ligger en söt kyrka.

Gästhamnar på Koster

Det finns totalt fem gästhamnar på Kosteröarna, en av dem ligger på Nordkoster. Från och med 2022 kan man förboka plats via länken. Vi var, som sagt, i stort sett ensamma men fick glädjen av ta emot Ran II med besättning när de kom dit en dag efter oss. Vi har följt deras äventyr på Youtube sedan de gav sig av första gången 2016. Har du inte sett deras reportage kan vi varm rekommendera deras kanal. I det avsnitt som vi länkar till här finns både Erik och Embla med på ett litet litet hörn. Mötet med Johan och Malin blev vårt första med andra långseglare och det kändes väldigt bra att få hänga med två som verkligen har sett världen från havet.

Pehr Kalm på Koster

Vår ambition under vår segling runt jorden är att följa i Linnélärjungarnas kölvatten, när det är möjligt.

Linnelärjungen Pehr Kalm är mest känd för sin resa till Nordamerika och Ryssland. Men en sommar besökte han också Bohuslän. Dessvärre finns hans reseskildring inte digitaliserad men går att få tag i i redigerad upplaga. Jag blir lite förvirrad när jag läser det han skriver om Koster eftersom han bara nämner en ö. Han beskriver den som långsmal och utan träd. Kanske är träden planterade senare, för visst finns det små skogar på Sydkoster och mindre skogspartier på Nordkoster.

Pehr Kalms roddes ut till Koster den 22 juli 1742. På vägen såg han strandkål, som han menar aldrig tidigare hade setts växa vild i Sverige. I alla fall inte av någon antecknande botanist, får man förmoda. Han skriver:
”I början gjorde jag ej stort väsende av den, emedan jag mente den vara vår vanliga kål, som där uppvixit av några frön, ditkomne anten av något olyckat skepp eller annor händelse, men då jag lite nogare koxade på den märkte jag strax till vad fårhus den hörde. ”

Solen går ner i havet

Vill man se solen gå ner på Koster är badplatsen Björnsängen och klipporna kring den en bra plats. Vi satt länge och såg solen försvinna i havet.

1 svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.