15 – 26 maj Vi seglar norrut och det är mitten av maj.

Läget kring Covid är fortfarande osäkert. Vår plan är ju att segla till Norge och Färöarna men i maj 2021 är det ännu inte möjligt. Ändå tar vi oss snabbt norrut för att hälsa på goda vänner som är i Grebbestad. Skulle Norge öppna gränserna skadar det ju inte att ha nära, resonerar vi.

Radarn jobbar i dimma

Efter Kullens fyr möts vi av dimma och får testa radar och våra kunskaper i att tyda den.  Ett par båtar som vi sett på radarn glider fram och blir synliga, annars är det bara mjölk runt omkring. Det blir ett par nätter i Höganäs i väntan på bättre väder. Tyst och öde i hamnen och trots att det är lågsäsong är det svårt att få en bra plats, Vi drar vidare så snart vi kan.

Kort stopp vid Hallands Väderö

Hallands Väderö får bli vår nästa natthamn där vi ankrar. Vädret är ostadigt och över land åskar det hela kvällen. Vi ror bara i land en kort sväng för att titta på den blommande triften och violerna. Hit kommer vi gärna åter, men nu hägrar vännerna i Grebbestad så vi kastar loss nästa morgon.

Bäst i Båstad

Dagen efter går vi in till Båstad för att hämta ett paket som vi fått skickat till hamnkontoret (men som Postnord förstås inte lyckats få dit på över en vecka).  

Vi kollar in lokaliteterna för tennis, matt- och mönstergeniet Märta Måås Fjetterström och Peppes Bodega. Och Erik tar seden dit han kommer och går i morgonrocken ut på piren för ett bad som så många andra Båstadsbadare.
Gästhamnen är inte så stor men såhär års är det lätt att få plats. Det blåser lite och efter bara ett dygn är båten täckt av sand. Hamnkaptenen är otroligt trevlig och hjälpsam. En och annan restaurang är öppen och glassen är god nere i hamnen.

Carl Adolp Agardh gillade alger

Och jag får en ny gammal naturvetare att lägga till min lista över sådana jag är nyfiken på: Carl Adolph Agardh (1785-1859). Ska man tro Wikipedia var han extremt mångsidig. Bland annat gav han sig på att försöka beskriva alla alger, en grupp organismer som Linné lämnat därhän. Han skrev trädgårdshandböcker, utvecklade nationalekonomiska teorier, satt i flera akademier och skrev obehindrat både latin och franska.

Jonas bjuder på potatis

Bäst i Båstad är nog ändå besöket av Eriks branschkollega Jonas Christensson som kommer med nyskördad Bjärepotatis, nyskördad sparris och hemlagad bäsk gjord på malört som hans pappa vårdade under många år och som Jonas har fått ärva. Vilken present! Han hinner inte stanna på middag så vi får allt för oss själva!

Nu blir det Bohuslän

Vi seglar genom en ganska öde skärgård och är ofta ensamma i både gästhamnar och ankringsvikar. Det flesta restauranger och annat är stängt.

Förtjusande Gullholmen

Ett kort stopp på Gullholmen blir en trevlig överraskning när vi träffar på Torbjörn Hansson som bjuder in oss till det lilla museet och i ett par timmar berättar om ön, dess natur och historia. Vi bestämmer oss för att återkomma hit, någon gång.

Seglingen på västkusten är vårt första möte med denna fantastiska natur och bebyggelse. Visst har vi varit på västkusten men aldrig med segelbåt. Det är olikt östkusten med sina kala klippor och närhet till öppet hav. Vi konstaterar att hela den bohuslänska skärgården är lika lång som Stockholms skärgård är bred och väldigt mycket smalare i öst-västlig riktning. Man kan segla i lugnt vatten bara för att någon halvtimme senare mötas av dyningar från västerhavet. Utmed hela kusten finns inre vägar, ofta smala. En av dem är Sote kanal, väl värd att upplevas.

Med vänner i Grebbestad

I Grebbestad hälsar vi på våra vänner Lena och Anders som har sommarhus här. Vi blir bortskämda med skaldjur och goda viner. Ostarna från Greby Mejeri är himmelskt goda, missa inte ett besök där om ni har vägarna förbi. Vi får låna tvättmaskin och bil!!

Vi hinner med ett besök i Fjällbacka och Vitlycke också eftersom vi får låna bil. Har man inte varit på Vitlycke och tittat på hällristningar rekommenderar jag det varmt.  Vi har svårt att ge något omdöme om gästhamnen i Grebbestad. Vi är i stort sett den enda besökande båten när vi är där och säsongen har inte dragit igång. Norrmännen får inte lämna landet och även i Sverige lägger ju Covid sordin på mycket. Många seglare har varnat oss för att gå hit, skränigt och trångt, Men nu är tyst och stilla. Jag har varit i Grebbestad varje år under minst 20 år men nästan alltid utanför högsäsong och jag tycker mycket om denna plats.

Till ett stilla Strömstad

Efter väldigt mysiga dagar i Grebbestad seglade vi vidare, förbi den beryktat farliga Tjurpannan, som visar sig från sin snälla sida, förbi Havstenssund och vidare upp till ett öde Strömstad.

I Strömstad ligger vi still några dagar, jobbar med kontorsjobb och fixar med båt. Erik installerar en del till vår blivande watermaker. Även här är vi nästan ensamma och kan välja fritt var vi vill ligga. Men tyvärr är det lite för lugnt i Strömstad, mycket är stängt och det känns avslaget. Det är långt att gå till toaletter och man måste köpa poletter till tvättmaskiner från en hamnkapten som inte är på plats. Det är säkert bättre under högsäsong

Emelie Flygare Carlén

Jag läser om ”Ett Köpmanshus i skärgården” av Emelie Flygare Carlén som föddes här 1807 och har fått en liten romantiskt placerad staty i stadsparken. Hon är en av Sveriges mest framgångsrika författare genom tiderna och även om språket är lite ovant för en nutida läsare tycker jag att hon förtjänar att läsas. Man vänjer sig ganska snart. Flera av hennes böcker kan man läsa digitalt. Jag kan också varmt rekommendera Monica Lauritzens biografi över henne ”En kvinnas röst”.

I botanisternas kölvatten – Pehr Kalm

På vår resa i Linné och hans lärjungars fotspår är vi nu i de trakter där Pehr Kalm reste sommaren 1742. Han gav ut sin reseberättelse i boken Västgöta och Bohuslänska resa 1742. Många av linnélärjungarnas böcker finns att läsa digitalt men jag har inte lyckats hitta Kalms bok på nätet.

Pehr Kalm är kanske mest känd för sina resor till Nordamerika och Ryssland samt som professor i Åbo. Det exemplar jag har av Kalms bok är redigerad av Clas Krantz och utgiven på Wahlström & Widstrand 1977. Jag har skrivit av delarna om Grebbestad och publicerar dem i en egen artikel här på bloggen för den som är nyfiken på vattnets försvinnande, kokt fjärsing, näskungar och ”en stor död som hava varit för mycket länge sedan”.
Det är fascinerande att läsa dessa reseskildringar som så ofta byggde på anekdoter och lustiga slutsatser som inte ifrågasattes. Och väder, som alltid tycks ha varit bättre förr – även förr alltså – diskuteras förstås också. Vad som fanns i de stora bronsåldersrösena visste man absolut besked om – det var stupade skottar som kommit för att stjäla sillen.

Vi får anledning att återkomma till Pehr Kalm när vi, liksom han gjorde då 1742, lämnar Strömstad för att ta oss till Koster om några dagar.