Ankring

Skalla hamn och Varberg – hej Halland

21 – 23 juli 2021

Från Utkäften på Klåverön seglar vi nu söderut. Planen är att komma till Varberg inom ett par dagar för att bunkra, tvätta och förbereda oss för att lämna Sverige och gå mot Lilla Bält i Danmark.

Skalla Hamn

Skalla hamn är en vik i södra delen av Onsala. Och det här blir en favoritvik. Vi delar den med ett lagom båtar och det är inte alls trångt. Det är bra ankarbotten och man kan man lätt ta jollen i land och gå både korta och längre promenader.

I det ganska karga landskapet växer trift, gul fetknopp, pors, strandkål och strandkvanne. Men mest fascinerande växter hittar jag på en liten strand där jag hittar för mig nya växter. Växtbingobrickan får flera nya kryss. Kanske är de inte så iögonfallande men en gång var flera av dem en del av den mat människor åt.

Här finns också flera fornminnen, bland annat rösen, daterade till bronsåldern och labyrinter som antas ha använts från järnåldern och en bit in i historisk tid. Till vad vet man inte.

Varberg överraskar

Varbergs gästhamn är mycket bra och man ligger fint, mitt i stan. Det tar kanske en kvart att gå till en riktigt bra mataffär och stora shoppingcenter. Här andas man semesterliv, sol och bad.

I Varberg finns fina promenader med skyltar vid många historiskt intressanta platser. Jag blir helt tagen av Varbergs och dess fästnings historia. Här bodde änkan till hertig Erik (Gustav Vasas son som svalt ihjäl i Nyköping i det som kallas Nyköpings gästabud), hertiginnan Ingeborg och här bedrev hon politiskt spel på hög nivå. Hennes son blev så småningom kung Magnus Eriksson som gifte sig med drottning Blanka av Namur. Även de bodde under vissa tider här. Det var en rörig tid i svensk historia och Halland och Varberg blev inte slutgiltigt svenskt förrän vid freden i Brömsebro 1645.

Bockstensmannen förstås

Idag är slottet ett museum, mycket väl värt ett besök. Kanske främst för att man här kan se Bockstensmannen, svindlande möta kvarlevorna av en man som dog för över 700 år sedan. Han hittades i en mosse av två små barn 1936. Mossens sura miljö hade bevarat både skelett, hår, textilier och trä. Man vet att han fästes i mossen med pålar och en teori är att det var för att han inte skulle spöka. Utställningen är väldigt pedagogisk och med modern laserscanningsteknik har man kunnat återskapa ungefär hur han såg ut i ansiktet. Och just den här sommaren kommer nya rön som tyder på att hans hårfärg var mörk och inte ljus som man tidigare trott. Kanske måste de nu göra om dockan.

Sjörövare med rätt att kapa

Jag fastnar framför allt för den del av museet som berättar om Varbergs och Hallands historia. Här bodde bland annat en av Sveriges mest framstående –  och kungligt sanktionerade  – kapare:  Lasse i Gatan och hans hustru Ingela. De hade alltså kungligt privilegiebrev som gav dem rätt att vara sjörövare. Kaperi var en viktig del i det stora nordiska kriget (1700 – 1721). Paret blev oerhört förmögna och adlades Gathenhielm för sina stora insatser. När Lars dog, 28 år gammal, tog Ingela över verksamheten. Enligt en artikel i Göteborgs-Posten kapade de mer än 80 fartyg och var delägare i 50.

Den vetgirige prästen Hjortberg

Vid en tavla av familjen Hjortberg blir vi stående en lång stund. Målningen är gjord av Jonas Dürchs i början av 1770-talet och föreställer Gustaf Hjortberg med sin hustru Anna Helena och deras 15 barn. De barn, vars ansikten är skymda eller bortvända är de som dog som barn. På tavlan kan man också se föremål som ska symbolisera Gustafs intressen och kunskaper. Bland annat var han präst på tre av Ostindiska kompaniets seglingar till Kina. Han brevväxlade med Linné och var mycket intresserad av såväl flora och fauna som uppfinningar och alkemi. På tavlan ser man bland annat en jordglob, böcker, växter, en lemur, orgelpipor, klocka och en passare. Hustrun Anna Helena håller i något som ser ut som en tidning, kanske var även hon bildad?

Växtbingot får tre nya kryss

Självklart försöker jag som vanligt att hitta växter till min växande bildbank av svenska växter. Och den här gången blir det två jag redan känner till och en för mig helt ny växt, röd hundrova Bryonia dioica

Nu bunkrar vi för Danmark

Att leva ombord innebär att många vardagliga sysslor blir lite mer omständliga än hemma. Att storhandla kan sträcka sig över ett par dagar eftersom man kanske måste gå ett par kilometer med kassarna och får gå många vändor för att bunkra tunga saker. Att tvätta kläder tar också lite längre tid när man ska hitta tvättstuga, boka tid och sedan lyckas få allt torrt mellan skurar. Men tvättstugan i Varbergs gästhamn är bra och ingår i hamnavgiften

Vi lagar mycket mat och har verkligen inte sänkt kraven på att det ska vara vällagat sedan vi flyttade ombord. Det hjälper att ha stor kyl och en frys. Det enda vi inte riktigt har fått till är att tillaga saker i ugn, gasolugnen på båtar måste vara det minst utvecklade som finns i den marina världen. Hur kan man inte ha hittat på en ugn som funkar?  Vi har träffat seglare som har en airfryer ombord och i Varberg får Embla en sådan – 550 kronor på Claes Olsson. De första vegetariska vårrullarna blir lyckade. Och på kvällen lyser fullmånen öve gästhamnen.

Mot Danmark

Den 23 juli kastar vi loss och styr mot Anholt. Vi hissar resans första gästflagga – den danska – och seglar mot fyren i lätt dis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.