23 juli – 31 juli 2021

Vi har blivit kvar på svenska västkusten en hel månad längre än planerat. Det gör egentligen ingenting, vi har ingen brådska någonstans, men nu är det som att vi lite tappat tålamodet, kanske börjar vi känna att vi måste visa att vi verkligen är på väg jorden runt och då måste vi i alla falla först lämna svenska vatten. Danska Anholt blir vårt första stopp utanför Sveriges gränser.

Anholt bjuder på stränder

Anholt är en dansk liten paradisö med långa vita sandstränder, ett aktivt fiske och många barer och restauranger. Det blir väldigt fullt i hamnen men man få bra hjälp av hamnkapten i rib-båt som anvisar plats. Ofta ligger man i flera led, både långsides och med stäven mot bryggan där sedan båtar som kommer sent kilas in mellan aktern på två båtar.

Öken i Europa

Stora delar av ön består av öken, norra Europas enda eller största, beroende på vilken källa man frågar. Det finns bra cykelvägar och uthyrning av cyklar i hamnen. Gillar man sandstränder är Anholt ett paradis.

Nyfångade havskräftor

I hamnen finns en liten matbutik som har det mesta man behöver och tidiga morgnar kan man köpa havskräftor direkt av fiskebåtarna. Vi hinner inte riktigt med när det är dags att handla, men en snäll båtgranne köper en kasse också till oss. Det finns så snälla människor här i världen.

De många restaurangerna och barerna är skönt avslappnade och naturligtvis har de fisk på menyn. Det vi inte vet just nu, här på Anholt är att detta är första dagen på ett par månader långt pärlband med pommes frites och friterad mat. Från Danmark och ända ner till franska gränsen är det mesta stekt i olja på något vis, om du inte går på finkrog.

I gästhamnen har man dessutom första parkett till magnifika solnedgångar.

Mot Lilla Bält

När vi lämnar Anholt har vi bestämt oss för att gå genom Lilla Bält ner till Kielkanalen för vidare färd ut i Nordsjön. Varför man väljer en väg och inte en annan beror ofta på rena tillfälligheter och valet den här gången avgörs av att vi har läst att man har stora chanser att få se Östersjöns egen lilla val – tumlaren där. Lilla Bält har också ett spännande historiskt skimmer över sig eftersom Karl X där gick över isen och vann de slag som till sist gjorde att Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge blev en del av Sverige.

Ebeltoft

Första stopp blir Ebeltoft på nordöstra Jylland som vi har hört mycket gott om. Det är gulligt och rart, men hemskt öde och tomt. Det är synd om platser som får besök i dåligt väder, och kanske är det just de tunga skyarna som gör att besöket inte riktigt lyfter. Men vi ser resans försa korsvirkeshus och det känns ju exotiskt, staden tror man är från 1200-talet. En gång en betydande handelsstad men sedan länge framför allt en semesterort.

Aarhus nästa

Det är något visst med att segla till större städer. I Aarhus ligger man inte helt centralt i gästhamnen och i det relativt nybyggda området saknas mataffär, så bunkring blir det inte här. Men stadsliv, botanisk trädgård och spännande arkitektur hinner vi uppleva. Vädret är grått och det är ganska blåsigt. Gästhamnen har mycket fina duschar och det finns en bra badplats vid kajen ut mot havet som används av både boende och båtfolk. Båda sorterna kommer gående från sina hem i badrock o tofflor om morgnarna.

Vardagslivet ombord

Vardagen ombord skiljer sig från vardagen hemma på flera sätt. Vi har båda kvar en del ”vanligt arbete” som vi sköter via datorer och internet. Men vädret är ju vår viktigaste parameter så vi måste vara beredd på att prioritera om och ändra planer efter det. Vi försöker att ha vardag på vardagarna, med väckarklocka och regelbundna tider för alla måltider. Sovmorgon på helgerna. Men kommer det en nattsegling mitt i veckan, ja då ändras ju det.

Från Aarhus seglar vi söderut mot Juelsminde.

Juelsminde – en semesterort i blåst

Danska gästhamnar är ofta mycket välbesökta i juli, men alltid välkomnande. Just i Juelsminde får vi inte plats utan lägger oss för ankar utanför och tar jollen in. Juelsminde är framför allt en semesterort och det märks. Men vi får öva på ankring och på att sjösätta jollen. Vi har inte riktigt kommit på den bästa lösningen än och det är tungt att sänka ner den från dävertarna.

Vi har elmotor på jollen. Det är tyst och praktiskt eftersom man inte behöver släpa med bensin, den väger inte heller så mycket i sig själv. Men batteriet har ganska begränsad räckvidd och vi får inte upp farten så att båten planar. Än så länge klarar vi oss bra och vi får se hur det känns när vi kommer längre söderut.

Vi blir vi liggande ett par dagar utanför Juelsminde på grund av hårda vindar. Ankaret håller bra och med ankarseglet uppe ligger Embla ganska stilla i vattnet. När vi lämnar Juelsminde är det under regntunga skyar, men när vi kommer till Æbelø norr om Fyn skiner solen.