31 juli – 1 augusti 2021

Æbelø blir en av favoriterna på färden genom Lilla Bält. Vi ankrar på öns östra sida eftersom vindprognosen lovar västliga vindar.

Konsten att ankra

För oss är det en relativt ny erfarenhet att släppa ankaret i lä av en ö, utan skyddande vik att krypa in i. Men i Danmark är det väldigt vanligt och eftersom det oftast är sandbotten får man fint fäste.

Vi lägger ut 3 – 5 gånger djupet med kätting och backar fast ankaret. Än så länge har vi inte draggat någon gång och känner oss mycket trygga med vårt 35 kg Spade-ankare.

Ankring är ett av de områden inom båtlivet där nästan alla har en egen uppfattning om vad som är rätt och fel. Med tiden utarbetar man metoder som man själv tycker funkar. Vi tycker till exempel att man bör låta ankaret sjunka på plats innan man backar fast det om man ankrar på ställen med mycket dy. Risken är annars att man inte får fästa utan bara släpar sig genom dyn. Låter man det sjunka genom den mjuka lagren funkar det bättre, tycker vi.

Ett privat naturreservat

Æbelø är en privatägd ö och i Danmark finns inte allemansrätt på samma sätt som i Sverige så det är inte självklart att man får gå iland överallt. Mn hit är alltså besökare välkomna att vandra i den fina bokskogen och på de böljande ängarna. Förr fanns här jordbruk och fiske men sedan många år är ön obebodd. Det står att läsa att man numera låter naturen sköta sig själv och kanske är det de många hjortarna som håller marken öppen. Vi ser många hjortar som verkar ganska orädda.

Innan ön blev ett naturreservat användes den  bland annat som jaktmark under många hundra år, vilket har gjort att skogen har fått stå orörd från avverkning. Det finns många ståtliga träd. På östra sidan av ön finns rasbranter där man ibland kan hur stora träd har fallit i vattnet. Marken här består av en speciell sorts lera som heter just Æbelø-lera.

På norra sidan av ön ligger en vacker fyr med tillhörande fyrvaktarbostad. Den stod klar 1883 och är byggd av Bornholmsgranit. Den är privat sommarbostad och inte öppen för besökare.

Ön sitter ihop med fastlandet vid lågvatten via en liten smal fem kilometer landremsa som bara är tillgänglig vid lågvatten. Vill man gå över måste man alltså ha koll på tidvattnet. Bra information om det finns här.

Öns namn har spårats till 1200-talet och sägs komma sig av att det växte mycket vildapel här. Vi hittar ett knotigt exemplar på vår promenad. I en broschyr läser vi att det är över 200 år gammalt.

Mot Middelfart

Nästa stopp blir Middelfart som bjuder på en trevlig gästhamn och en viktig del av svensk 1600-tals historia. Vägen går under både gamla och nya Lilla Bält-bron.