8 – 12 september 2021

Många som seglar i Nederländerna väljer att gå någon av alla kanalrutter rakt genom landet, det finns flera där man kan ha masten på – standing mast routes – men vi valde att i stället segla på de tre inre vattnen. Waddenzee är en vik till Nordsjön och har alltså saltvatten, tidvatten och strömmar. Ijsselmeer är en konstgjord sjö som tillkommit genom att man har byggt en stor vall med slussar och broar mot Waddenzee. Och Markermeer, den innersta av de tre, är en helt avsnörpt insjö, gjord på samma sätt som Waddenzee, men utan naturliga tillopp. Med åren har man fått stora problem med att hålla sjön att levande. Alla de tre vattnen är grunda och sjön blir ganska krabb när det blåser. Längs kusterna ligger de medeltida städerna som ett pärlband, den ena sötare än den andra. På helgerna och under semestertid blir det många båtar i alla hamnar och trångt i slussarna. Här finns en karta som visar hur de olika vattnen ligger i förhållande till varandra.

Markerwadden – en konstgjord ö

Markerwadden är så nära natur man kan komma utmed Nederländernas inre kuster och då är den alltså helt konstgjord. Många holländare får något drömskt i blicken när de talar om ön.

Det är ett intressant projekt och helt i linje med landets historia av att skapa land och tämja hav. Redan när Carl Peter Thunberg var här 1770 berättar han om Holländarnas erkänt duktiga förmåga att hålla havet borta från det låglänta landet. På Markerwadden har man schaktat ihop en väldig massa sand och fyllnadsmassa och skapat en ö med våtmarker för att försöka få liv i den annars ganska döda Markermeer. Det bästa med besöket är att vi för första gången på länge kan ankra utan att se hus och städer. Är man intresserad av fåglar finns här ett rikt fågelliv.

Man ska betala för ankringsplatsen men det tar inte kontanter och inte heller våra svenska kort. För oss slutar det med att hamnkaptenen tar 10 Euro kontant till kaffekassan. Från Markerwadden går vi sedan till Amsterdam.

Amsterdam

Amsterdam är alltid värt ett besök. Under tiden vi låg på land för båtfix i Medemblik tog vi tåget och bodde på hotell, en liten minisemester. Vi gjorde det alla andra gör, strosade, gick på museum, åt Poffertjes – holländska minipannkakor och njöt av den avslappnade stämningen. Det är enkelt och effektivt att åka tåg i Nederländerna.

Vår resa i Nederländerna avslutas alltså med att vi gått till Amsterdam på egen köl vilket är en mäktig känsla. Jag läser Linnélärjungen Carl Peter Thunbergs berättelse från Amsterdam och ryser lite när vi besöker seglar samma väg och besöker samma botaniska trädgård, 250 år senare. Man känner igen mycket av hans beskrivning av Holland och Amsterdam, även om skeppen som ligger på redden numera är stora lastfartyg utan master och karantänsreglerna mindre hårda, offentliga spöstraff förekommer inte och kvinnorna är inte längre klädda. i stärkta hättor och kjolar. Vill du läsa hans berättelse från Amsterdam, oktober–november 1770 så finns den här.

Ett av våra mål med jordenruntseglingen är att så ofta vi kan resa i fotspåren av de många svenska botanister som seglade runt jorden som Linnés lärjungar. Här i Hortus Botanicus stannade många av dem på vägen och här studerade även Linné växter, så ett besök är ett absolut måste för oss. Är man inte intresserad av växter kanske den stora viktorianäckrosen ändå kan vara spännande att se. Ett blad kan bära upp till 40 kg.

Sixhavens gästhamn

När vi nu kommer till Amsterdam med Embla ligger vi bara en par nätter här för att vänta på bra väder inför vidare färd ut på havet. För båtfarare kan det vara bra att veta att det finns flera centrala marinor att välja på i Amsterdam. Svenska långseglare brukar stanna till i Sixhaven som ligger mitt emot centralstationen. Det går gratis färjor går över kanalen var femte minut, så man bor centralt men ändå lite avskilt. Och man träffar garanterat andra långseglare från hela Europa att utbyta erfarenheter med. Vi kollar väder och gör ruttplanering för vår kommande segling till Frankrike.

Shoppingtips

Om man som vi gillar att ha pappersjökort kan vi varmt rekommendera L. J. Harri i centrala Amsterdam. Butiken ligger en trappa upp inne på ett café och är lätt att missa men mycket välsorterad. Efter en lång konsultation med en av ägarna bestämmer vi oss för att köpa sjökort över Frankrike från tyska N V Charts istället för brittiska Imray som vi först tänkt. Snygga, lättöverskådliga och med upplösning, från översikt till detaljer över hamnar.  Utöver alla sorters sjökort har L. J. Harri också ett stort sortiment av nautisk litteratur, mest på holländska, tyvärr.  Adress: Prins Hendrikkade 94 95, Amsterdam

Vi lämnar Amsterdam

Den 12 september går vi från Amsterdam, vi via Nordzeekanaal, åter ut i Nordsjön. Att gå mellan Markermeer och Nordsjön är enkelt, två slussar och ganska mycket trafik är det enda man behöver vara beredd på. Många som ska ut i Nordsjön stannar i staden Ijmuiden men vi fortsätter direkt ut ur slussen och sätter kurs mot Frankrike.

Mot Frankrike

Det känn skönt att åter vara på havet och sätta kurs mot Engelska kanalen och Frankrike. Vi får en fin segling med en lugn natt.
Vid inloppet till Rotterdam är vi på helspänn. Det är en av världens mest trafikerade hamnar där det sägs att ett skepp lämnar eller ankommer var 45 sekund. Klart är att det är Europas största hamn med kapacitet att ta emot de allra största lastfartygen, de 400 meter långa som kan lasta 18 000 containrar. Vi är beredda på en intensiv passage över trafikseparationsleden. Men vi ser knappt en båt så det går fint. En trafikseparationsled är som en motorväg med filer i olika riktning där bara stora fartyg få färdas. Fritidsbåtar får bara korsa dem och ska då göra det vinkelrätt.

Av den tunga trafiken på Engelska kanalen märker vi ingenting, de går mycket längre ut i de stora trafikseparationslederna.

Tidigt på morgonen den andra dagen hissar vi den franska gästflaggan. Efter 31 timmar har vi seglat 197 distans och lägger till i gästhamnen i franska Boulogne-Sur-Mer.