Finland

Finland – Ryssland

Avsegling 03.10 från Haapasaari/Aspö – Finland
Passerade ryska gränsen  05.11
Ankomst Fort Konstantin 17.20 – inklarerade och klara kl17.50
Ankomst Central River Yachtclub, St Petersburg kl 20.50

_VLJ2335

Vi la ut från Aspö enligt plan och gick med motor cirka en timme.

Där i gryningen ute på Finska Viken fick vi uppleva att segla mot en soluppgång samtidigt som månen gick ner bakom oss. Det var häftigt._VLJ2363

Det blåste mellan 4 och 7 m/s nordvästlig vind i stort sett hela sträckan.Innan vi satte segel bytte vi vår finska gästflagga mot den ryska.

 

Gränsövergång
I de instruktioner vi fått skulle vi passera finsk/ryska gränsen vid boj 15,
position 60 13,5 N  27 27,5E och där ropa upp ryska kustbevakningen. Det gjorde vi och de önskade oss trevlig resa samt bad oss vara stand by på VHF-kanal 74.

Vi hade fått instruktioner av Vladimir Ivankiv, vår ryska kontaktperson, att vi skulle hålla oss i södra kanten av den stora trafikseparationsleden som går genom Finska viken till St Petersburg. Vi hade lag ut waypoints och dragit en rutt mellan dem och den låg exakt på det södra strecket av farleden. Efter att en stund ha seglat utmed den blev vi anropade av ryska myndigheter och anmodade att flytta oss 10 grader söderut, vilket vi såklart gjorde. Tänk att de har koll på oss mitt ute på havet!

Vi såg inte många fartyg de första 10 timmarna och inte en enda segelbåt.

Det är intressant att vara på en båt så många timmar som vi nu varit vid ett par tillfällen; man märker liksom inte alls att tiden går. Man styr, slumrar lite, läser lite högt, äter ett kokt ägg och plötsligt har det gått 8 timmar.
Vi hade fin segling hela vägen och helt ok väder, bortsett från att det var kallt. Jag frös och Erik hade för en gång skull också mycket kläder på sig. Inte som jag som hade fyra lager tröjor, plus en flytväst och mitt seglarställ samt långkalsonger, vindtäta seglarbyxor och seglarställ samt stövlar,mössa och ibland vantar.

Trafikseparation
Ett par timmar innan vi kom fram till Kronstadt och Fort Konstantin såg vi många stora last- och tankfartyg ligga på redden och vänta. Vi seglade förbi några av dem. Som på en given signal började de sedan alla att röra på sig, en och en, mot St Petersburg och körde om oss.

Nyttan med AIS
Vi är mycket glada för att vi har skaffat AIS som både sänder och tar emot. Att vi sänder är ju bra, eftersom vi då syns tydligt och att vi kan ta emot information om andra båtar gör att det är lättare att bedöma om och var vår kurs kommer att korsa ett annat fartygs väg. Man vill ju gärna vara långt från 137 meters tankfartyg.

_VLJ2426Insegling Kronstadt
Inseglingen till Kronstadt är enkel och man följer bara en mycket väl utmärkt farled fram till den enda möjliga öppningen i den konstgjorda väg som går från fastlandet till ön Kronstadt.
Precis in till vänster innanför öppningen ligger gränskontrollen. Man lägger till på insidan av några pontonbryggor som tillsammans skapar en bassäng.

Gränskontroll i St Petersburg
När vi förtöjt var det en stund lite rörigt. Vi möttes av en ung man, helt civilklädd, med uppknäppt svart skjorta och en ung kvinna, också hon helt klädd i svarta civila  kläder. Hon var mycket upptagen med att knappa på sin mobil under det att mannen sa att han typ ville ha alla papper vi hade. Ganska oklart vilka.
Erik har gjort i ordning ett arkiv där vi förvarar alla papper, noga utmärkta för att vi ska kunna hitta dem. Mannen i den uppknäppta skjortan fick de papper han ville ha och sa sedan något om att Erik skulle söka upp honom när han var klar med annat. Oklart vad annat som väntade.
När han gått kom en kvinna ner och sa något, vi förstod inte riktigt vad. Efter henne kom två unga män i blå uniformer, den yngsta hade en sådan där bred, lite överdimensionerad keps som jag sett på film att ryssar har. Han utan keps ville veta vem som var ägare av båten och när han förstått att det var Erik bad han mig gå till passkontrollen och sa sedan att jag inte var välkommen ombord igen förrän han var klar med Erik och inspektionen av båten.
Passkontrollen var inhyst i en vitmålad metallcontainer med två dörrar på på varje långsida så att vi  som kom från havet kunde gå in genom en dörr och passpersonalen en annan. Inuti containern var utrymmet delat i två med ett blått duschdraperi och i varje del fanns en hög disk där den som lämnar passet står framför och den som tar emot passet sitter bakom. Passproceduren gick fort och hon stämplade och läste noga. Sedan fick jag gå ut på bryggan igen. Jag stod och väntade medan mannen utan keps och Erik var kvar nere i Maloo. Han med kepsen stod i sittbrunnen.
När de kom upp tog de med sig Erik som först fick visa sitt pass hos passdamen och sedan följa med genom containern och in i tullhuset som bestod av fyra metallcontainrar. Jag blev lite nervös när ha försvann. Men efter bara ungefär 10 minuter var han tillbaka och berättade att mannen i svart uppknäppt skjorta hade visat honom en blankett, förklarat att den bara fanns på ryska, fyllt i den och bett Erik skriva under. Vilket Erik gjorde och sedan fick vi åka.
Vi hade varit lite nervösa för inklarering, med tull- och passkontroll men i efterhand får man säga att det gick mycket enkelt och smidigt även om en del av det som hände var obegripligt.
Erik hade fått öppna alla skåp i båten och lyfta på alla dynor och öppna alla sorter av förvaring. Det de letade efter var inte smuggelgods utan människor. Det var alltså passmyndigheten, inte tullen som sökte igenom båten.

Från Kronstadt till Central River Yachtclub
Från Kronstadt och in till St Petersburg ska man absolut inte förvänta sig någon vacker upplevelse. Det man ser är förfallna försvarsanläggningar, militärbåtar (vi såg två ubåtar ligga vid kaj), stora förortskomplex och hamnar. Jag tror inte vi såg en enda sak som fick oss att dra andan av förtjusning.

 

En okänd bro dyker upp
Det är mycket lätt att navigera och farlederna in till staden är tydligt utmärkta. Vi smsade Vladimir när vi hade klarerat ut. Eftersom vi sedan inte fick något svar ringde jag honom. Han sa att han samsat instruktioner om var vi skulle lägga oss när vi kom fram till båtklubben men det sms:et kom aldrig fram. Varför vi inte kunde ta emot sms i Ryssland vet vi inte men det gick bara om och när vi hade wifi. Vladimir frågade om hur hög vår mast var och fick till svar att det då inte var någon fara. Vi förstod först inte frågan för vi hade inte läst om eller sett någon bro när vi studerat inseglingen till St Petersburg.

Men precis innan man kommer fram till båtklubben passerar man numera under en bro som inte är färdigbyggd. Den står alltså inte med på sjökorten, varken i papper eller elektroniska. Vi har i efterhand  tagit reda på att den segelfria höjden kommer att vara 25 meter när bron är klar. Vi seglade under den lilla öppning som fanns kvar innan de olika delarna ännu hunnit sättas ihop. Vi hade ju kunnat köra även på andra ställen men ingenstans stod den segelfria höjden så det kändes bra att gå där det fanns en öppning.

Ju längre in vi kom mot själva båtklubben och staden desto mer båtliv såg vi. Det seglades och åktes jetski och annat.
När vi kom fram stod Vladimir på bryggan och visade oss var vi skulle ligga och vi la lugnt till 18 timmar efter starten på Aspö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.