natur

Granit på Malmön

26 – 28 juli

Det är slutet av juni och vi besöker Malmön – den storskaliga granitbrytningens vagga. Och som så ofta blir jag helt tagen av all historia som finns att berätta kring alla små orter i Sverige och världen.

Sveriges äldsta granitstenhuggeri

Här på Malmön har det funnits fiskare sedan åtminstone 1500-talet och fisket var fram till 1840-talet den viktigaste näringen. 1842 startade man här Sveriges första granitstenhuggeri och människorna blev stenhuggare. Inflyttningen var stor.

Ulrika Kullgren

Granitbrytninngen pågick ända fram till 1977 även om omfattningen minskade från och med 1930-talets ekonomiska kris. Det största företaget i branschen var Kullgrens Enka som startade sin verksamhet på Malmön men sedan bröt på många håll i Bohuslän och Halland. Vid 125-årsjubileet 1967 var Kullgrens Enka fortfarande Europas största stenindustri. Tio år senare gick det i konkurs.

Att företaget hette Kullgrens enka beror på att Ulrika Kullgren, som var gift med företagets grundare Carl August Kullgren, ärvde verksamheten vid hans död. Hon verkar ha varit en spännande person.

På bilden är hon mellan 68 och 76 år.. Hon dog 1873, 76 år gammal.

Spåren av allt slit

Såren i naturen är fortfarande förfärande synliga och det är med blandade känslor vi vandrar i det sargade landskapet. Fascinationen över vad människan kan åstadkomma, med muskelkraft och ingenjörskonst blandas med uppgivenhet över att vi människor alltid tycks lämna förödelse efter oss. Och så många män som måste ha slitit ut sina kroppar här på ön.

De första stenarna som bröts här gick till Marstrands fästning och Trollhättans kanal. Så småningom blev exporten viktigare och det såldes sten både till Paris, Hamburg, Köpenhamn, England och Kuba och Argentina.

Fina stigar att vandra

Men allt är inte förödelse på Malmön, det finns flera fina badplatser och lummiga lövskogsområden. Stigarna är väl utmärkta på ett fint sätt.

Växtjägare med kamera

Naturligtvis letar vi växter på vår promenad och blir glada över att hitta röda näckrosor. Om dem har jag skrivit i ett tidigare inlägg som man hittar här. Vi hittar också sileshår vilket alltid är fascinerande. De är köttätande och jag hoppas fortfarande få se ett exemplar med ett byte.

Mot Henån igen

Vi stannar bara en natt i gästhamnen för att sedan återigen ta oss till Henån. Vi misstänker att vi har ett hål i en av ljuddämparna till motorn och vi har bokat tid för att se över genomföringen till toalettankens luftning som är felaktigt gjord. På vår segling genom den bedövande vackra skärgården möter vi Carl och Annika ombord på Mist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.